Fam Andréns gästbok

Kristinebergsprofetian förmedlades av en en kvinna i Vilhelmina/Sverige någon gång under 1800-talets sista år, och under ett antal år bevarades den i den muntliga berättartraditionen för att sedan skrivas ner. Orginalet finns numera på länsmuséet i Umeå. Det som gör denna profetia så intressant är det som hände i gruvan i Kristineberg år 1946. Det var den 29 november och morgonen efter sprängning då gruvarbetaren Albert Jönsson började sitt skift. Då han steg in på 107-m nivån blev han mycket förvånad. På bergväggen fanns en drygt 2 m hög Kristusgestalt, i silver-glänsande sericitkvartsit, en glimmer-mineral, som glänser och blänker vid belysning omgiven av mörkare korit-kvartsit. Kronan på hans hjässa består av guldglänsande stenar. Från hjässan till fotbladet faller ett band över hela klädnaden påminnande om den ström av blod som flödar från Jesus. Den fotsida manteln är silverglänsande men skimrar i purpur-rött vid viss sidobelysning. Man kan också skymta konturerna av ett lamm, som Jesus bär i sin famn. Ena handen är utsträckt som till välsignelse och vägledning.

I profetians senare del förmedlar kvinnan i Vilhelmina följande: "Det skimrade berget kommer då att åter visa sig och bli omtalad bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket (Nordanlanden) som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden att visa sig uppe på bergets topp så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge som gudsbilden visar sig och dess boning inte krossas av människohänder. Emellertid tilltar gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk. De vedermödor som det resliga folket så länge skonats ifrån, skall då komma över dem. Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor som hemsökt andra jordens länder och folk."