Förslag till motion till Kristdemokratiska riksdags-ledamöter
Kristdemokraterna anser att de tänkbara effekterna av en sänkt tidsgräns för när Socialstyrelsens tillstånd krävs för abort bör studeras noga. En sänkning till 12 – 16 graviditetsveckor bör övervägas om det kan visas att en sådan åtgärd skulle minska antalet aborter. Den övre abortgränsen som socialstyrelsen tillämpar idag är 22:a veckan. Eftersom utveckling och teknik gått framåt så kraftigt kan man idag rädda foster som föds kring vecka 21 – 22. Därför bör den övre abortgränsen sänkas. Det får inte råda något tvivel om att aborter inte utförs vid en tid som tangerar gränsen då ett foster kan överleva utanför livmodern.
Den tyska abortlagen väger fostrets rätt till liv mot kvinnans intresse på ett annorlunda sätt. Den framhåller att abort är en rättsstridig handling, men att abort upp till den 12:e veckan är straffri. Lagen binder samman rättstridighet med straffrihet. Fostrets rätt till liv är alltså inte obegränsad i denna lag och inte heller kvinnans självbestämmande.
• Att möjligheten ses över att ändra lagstiftningen så att kvinnan får fatta det slutgiltiga avgörandet om abort före den 12:e
graviditetsveckan. Från den 12:e veckan är barnets vävnader kompletta.
• Att abort kan medges från vecka 12 - 16 enbart om särskilda skäl föreligger efter beslut i Socialstyrelsens rättsliga råd.
• Att den övre abortgränsen justeras. Den kommer att ställa till med oerhörda problem i framtiden när man ser den snabba
medicintekniska utvecklingen i vårt samhälle.
• Att samhället fokuserar på en tydlig graviditetsstödjande hållning på alla områden.
• Att vi arbetar aktivt för att erbjuda alternativ till abort t.ex. skapa en utökad möjlighet till adoption inom Sverige. Här kan man skapa en Svensk adoptionsorganisation
på samma sätt som de organisationer som hjälper barn från andra länder. Cirka 10 - 15 % av kvinnorna blir inte gravida och efter pandemin verkar detta ha ökat ytterligare. Här finns ett stort behov.
• Att vi arbetar aktivt för att förhindra en utsorterande fosterdiagnostik och stoppa aborter p.g.a. fel kön. Förändra samhällssynen när det gäller
föräldraskap och barn, där både mamma och pappa är viktiga för barnet.
• Att vi arbetar aktivt för en restriktiv lagstiftning inom områden som genetisk manipulation, stamcellsforskning och pre-implantatorisk
fosterdiagnostik. Också de ofödda barnen måste erkännas sitt fulla människovärde.
• Att det ofödda barnets rätt till liv grundlagsfäst genom ett tillägg till Regeringsformen i 1 kap 2 §.
Förslag till text-tillägg:"Den offentliga makten ska utövas med respekt för människolivets okränkbarhet, alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.
• Att vi stöder och skapar resurscentrum runt hela Sverige för tydlig och handlingskraftigt stöd för kvinnor.
Det blir ett extra komplement till de graviditetsstödjande samtal och samtal
efter en ev. abort som samhället kan ge. Här kan kvinnor med deras ev. män söka hjälp och få stöd under graviditeten eller efter en abort.
I samtal och praktiskt hjälp kan detta stöd få avgörande konsekvenser.
• Att vi arbetar aktivt med jämnställdhetsfrågorna. Diskriminering p.g.a. kön är oacceptabelt i vårt samhälle idag. Kvinnan är minst lika duglig
som mannen och det gäller alla möjliga situationer t.ex. frågor som lika lön för lika arbete, ledarskap, undervisningssituationer etc. Lägg därför
inte allt ansvar på kvinnan när det gäller en ev. abort. Mannen, samhället, du och jag har också vi ett ansvar för de attityder och de värderingar
vi skapar.
Har som politiker uppmärksammat hur vår befolkning blir allt äldre samtidigt som den medicintekniska utvecklingen och forskningen framskridit på ett kraftfullt sätt. När fyrtiotalisterna nu gått i pension får Sverige brist på arbetare. Generellt bör man givetvis fråga sig om ett samhälle överhuvudtaget med lagen i ryggen skall stöda aborter. En åldrande befolkning behöver nya barn för att få bukt med den allt högre medelåldern. Visst skall man satsa på arbetskraftinvandring inför framtiden och även införa en mer flexibel pensionsålder, men man kan ändå fråga sig om det är rimligt att abortera ca. 380.000 blivande människor under en 10 års period? Vi har totalt aborterat 1,5 miljoner foster sedan år 1974. Människor som skulle ha bidragit till vår samhällsutveckling och vi hade haft en större bas för skatteinkomster.
Kvinnan har idag fått för mycket bestämmanderätt till skillnad mot fostret som hade fått ett alltmer urholkat skydd. Detta urholkade skydd kan man ana ibland när Alf Svensson använder orden: ”Kvinnan har sista ordet i abortfrågan”. Detta kan ju tolkas som om nuvarande Kristdemokraterna har ändrat hållning i abortfrågan. Dåvarande KDS gav i sitt yttrande över abortkommitténs betänkande ”Rätten till abort” (SOU 1971:58) en tydlig inriktning för kristdemokratisk politik när dom 1972-02-29 sade följande:”Det synsätt, som ligger till grund för 1965 års abortbetänkande, är djupt inhumant och livsfientligt och betänkandet kan inte läggas till grund för en lagstiftning”. Trots detta uttalanden har vi idag en liberal abortlagstiftning i Sverige.
Efter att ha funderat en hel del beslutade jag mig för att undersöka hur det var med detta. Givetvis vill jag inte framhäva det jag kommit fram till som någon absolut sanning. Det kan finnas sakfel i detta material eller missbedömningar. Givetvis måste man kunna ifrågasätta och pröva ett material. I inledningsskeendet av min research kontaktade jag Alf Svensson och via hans sekreterare fick jag del av det nuvarande och aktuella ”Medicinskt-etiska handlingsprogrammet” som jag mycket noggrant har studerat plus att jag gjort en grundlig översyn över Kristdemokraternas abortssyn mellan åren 1972 – 2003. Jag har använt mig av äldre KDS material som jag har samlat på mig genom åren. Detta finns att tillgå om någon vill se vart jag fått fakta ifrån. Jag har kommit fram till att Kristdemokraterna har behållit sin grundsyn om fostrets okränkbarhet, men att man i den massmediala kontakten åtminstone från ledarhåll och då speciellt på senare tid alltför kraftigt betonat kvinnans rätt att själv bestämma. Man kan även fråga sig hur tydligt Kristdemokraterna fört fram de tankar som det Medicinskt Etiska Handlingprogrammet står för i motioner till Riksdagen? En brist i denna motion är att jag ej kontrollerat vilka motioner som framförts till riksdagen i denna fråga de senaste åren? Här tar jag tacksamt emot feedback om det skulle visa sig att alla eller några av mina förslag redan är lagda. Jag ställer mig givetvis frågan hur det gått med dessa motioner? Vad har igentligen hänt? I nedanstående motpoler finns kärnfrågan.
KDS menade att kommitténs ställningstagande, att människan skall ha rätt till liv först när förlossningen närmar sig är minst sagt uppseendeväckande och strider bl.a. mot Genèvedeklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilka talar om rätten till skydd jämväl före födelsen. Redan den omständigheten att betänkandet helt förbigår huvudfrågan – det ofödda barnets rätt till fortsatt liv - gör att förslaget inte kan läggas till grund för en ny abortlag. Fostret är inte en del av moderns kropp utan en egen individ. Redan efter några veckor slår den lilla människovarelsens hjärta. Under de 2 första månaderna bildas huvud, armar, ben, fötter, händer, fingrar och tår. Från vecka 12 växer barnet vidare. Respekten för människovärdet, människolivet måste omfatta även de första nio månaderna av en människas liv. Att man kan tvingas till kompromiss vid fara för moderns liv och vid våldtäkt undanskymmer inte det faktum att fostret också är ett människoliv. Om utredningens synsätt blir samhällets, införes ett allmänt hot mot människoliv och människovärde, som kan utlösas inte bara mot det värnlösa fostret utan mot den värnlösa människan överhuvudtaget. Denna grundsyn måste bestämt avvisas. Kristen Demokratisk Samling – KDS hävdar därför, att den framlagda utredningen inte kan läggas till grund för en lagstiftning, och yrkar på förnyad utredning, vid vilken fostrets rätt till liv beaktas.
Utredningen ”Den gravida kvinnan och fostret – två individer” SOU 1989:51, har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:”När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas. Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”
I ett betänkande från socialutskottet ”Vissa etiska frågor” 1993/94:SOU 2 ansåg utskottet att citat; ” det var nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”
Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till lämpligt rättsligt skydd även före födelsen. Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, Svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.
Det råder numera också en samsyn om att en avvägning mellan fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga. Som exempel kan nämnas regeringens proposition ”Fosterdiagnostik och abort Prop 1994/95:142: ”En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etiskt gradering av människoliv.”
verka graviditetsstödjande.
När en gravid kvinna kommer i kontakt med samhället skall samhället utgå från en graviditets-stödjande hållning. Samhället skall göra allt som bara är möjligt för att försöka få kvinnan att behålla sitt barn i vardande. Redan idag är det obligatoriskt för landstingen att erbjuda stödsamtal inför en eventuell abort. Information och stödsamtal behöver få en tydligare inriktning i framtiden. Det etiska dilemmat med en abort behöver tydligt men varsamt lyftas fram och även upplysning om de grundvärderingar som samhället har när det gäller människovärdet. Ett nytt stödsamtal bör ges när väl beslutet om en ev. abort har tagits. Om kvinnan ändrar sig och inte vill göra abort skall detta stödsamtal inte genomföras av den läkare och helst inte heller den klinik som planerat aborten. Alla stödsamtal skall vara kostnadsfria och inga journaler skall föras. Även mannen i förhållandet bör ta del av stödsamtalen när detta är möjligt. Det är också viktigt att stödsamtalen genomförs av personer som fått en utbildning i etisk rådgivning eller som har annan lämplig erfarenhet och kompetens.
Kvinnan måste få utrymme att tänka igenom sitt beslut och göra det i en sådan beslutsmiljö som kan upplevas som rofylld. Kvinnan måste även få möjlighet att få tala med olika resurspersoner om sina val. Det är viktigt att alla gravida får bra och lämpligt stöd i situationer då graviditeten känns som en belastning. Stödfamiljer bör vid behov kunna erbjudas som hjälp, särskilt åt ensamstående mödrar, den period man önskar före födseln. Föräldrar med andra problem måste också få intensivt stöd både före och efter födseln. Mödrahälsovården ska utgå ifrån att graviditeten är något positivt för föräldrarna och att graviditeten ska fullföljas. Också den som gått igenom en abort ska erbjudas fortsatta stödsamtal. Stödsamtalen kan hjälpa kvinnan att hinna bearbeta sin upplevelse och ge henne psykologiskt stöd t.ex. inför en ny graviditet.
Vi behöver idag en genomgripande förändring av samhällssynen när det gäller föräldraskap och barn. Framväxten av den materiella välfärd som blev en befrielse för stora grupper av fattiga, har mot 1900-talets slut i många av de västerländska industriländerna förvandlats till en ny tvångströja av materialism och statusjakt. Denna utveckling har förstärkts av politiska ideologier som förespråkar en extrem individualism. Det gamla familjemönstret har slagits sönder. Barn kan då ses som ett hot mot både materiell behovstillfredställelse och individens självförverkligande. Att överlämna hela ansvaret till kvinnan som individ kan vara ett sätt att krypa från det ansvar som andra i omgivningen borde vara beredda att ta. I Sverige idag går det en abort på tre födda. Detta förhållande kan inte isoleras till att vara en individuell fråga för varje gravid kvinna. Ser hon i sin omgivning individer som vill ge henne stöd? Ser hon en samhällsorganisation som är skapad för och välkomnar nya växande individer?
Hela vår samhällsutveckling är en viktig varning både till de förtroendevalda som ansvarar för statens, kommunernas och landstingspolitiska åtgärder och till dem som söker se aborterna som ett isolerat moraliskt problem knutet till individer. Utöver denna bakgrundsmiljö som vi alla har ett gemensamt ansvar för, upptäcker många kvinnor som väntar barn en mängd praktiska problem. Hur ska man klara ekonomin? Kan jag vara hemma en längre tid? Får jag svårare att behålla jobbet? Har den kommunala barnomsorgen tillräckligt hög kvalitet och finns det dagisplatser? Måste jag avbryta mina studier? etc. etc. Det kan i många fall vara så att personer som är närstående till den gravida kvinnan, oftast mannen, vill påverka henne att göra abort. Också för mannen medverkar samhällsmiljön, karriärmöjligheterna, ekonomin etc. till hans inställning. Den blivande fadern, kvinnans föräldrar eller andra i närmiljön kan använda olika former av stark påverkan för att få kvinnan att göra abort. Detta antyder ett tydligt behov av en politik som tydligt betonar människans integritet och värdighet, och som avspeglar sig inom alla samhällsområden.
En ytterliggare aspekt är inhemsk adoption. Själv har vi i vår familj två barn från Sri Lanka. Årligen åker hundratals män och kvinnor utomlands för att att ta emot ett barn i behov av hjälp. Här handlar det om män och kvinnor som längtar efter barn, men av biologiska skäl inte kan få några egna. Vi måste göra allt som bara är möjligt för att få ett graviditets-stödjande samhälle som välkomnar nya individer. I de extremfall där ändå kvinnan vill göra abort bör man frigöra alla samhällets resurser för att försöka få kvinnan att fullfölja sin graviditet och tala med kvinnan om möjligheten att lämna sitt barn till inhemsk adoption om hon anser att ett föräldraskap är en omöjlighet i hennes situation. Abort borde vara en sista nödlösning inget självskrivet alternativ från början. När det gäller denna sista aspekt av saken finns det som sagt mycket att säga.