Dödskriterier & medicinsk etik


  Form för e-mail


 Observera att detta är ett försök till förståelse av dödskriterierna utifrån 1988 års lagstiftning. Gör ej anspråk på att alla uppgifterna i nedanstående material är helt korrekt, i alla stycken. Där kan finnas sakfel eller missbedömningar. Mitt uppsåt är dock att tala utifrån mitt hjärta och vara sanningsenlig i min analys av de medicinsk-etiska frågorna. Har du synpunkter på materialet är jag tacksam om du ger din feedback genom att fylla i formuläret nedan.

Ditt förnamn:
Ditt efternamn:
E-Mail:
Hemsida (url):
Ditt ärende:
Kommentarer:

Varför arbeta med detta ämne?

På grund av mitt intresse för medicinsk etik. Det finns också en tydlig koppling till abort-frågorna som handlar om en etisk hållning vid livets början. Klicka här för att läsa mitt förslag till motion till Riksdagen, i denna fråga. I nedanstående arbete handlar det om en etisk hållning vid livets slut. I materialet finns också en fördjupning i ämnet människosyn som jag personligt är mycket intresserad av. Människosynsfrågorna är oundvikliga att komma in på när det gäller de medicinsk-etiska frågeställningarna.

Vad vill jag komma fram till?

Det förvånade mig att debatten kring besluten att ändra de hjärt-relaterade dödskriterierna till de hjärn-relaterade dödskriterierna (ny lag i Sverige 1988) gick så obemärkt förbi i samhällsdebatten. I nedanstående arbete vill jag främst se till Sverige-situationen, men jag kommer även att relatera en hel del till situationen i Holland. De centrala frågeställningarna är följande: 1.) Vilket integritetsskydd har den döende? 2.) Vilka fördelar fick transplantationskirurgin av ett nytt dödskriterie? 3.) Hur påverkar detta och liknande beslut våran människosyn? 4.) Vilka praktiska konsekvenser blir det med hjärt- och hjärnrelaterade dödskriterier för den döende och dennes anhöriga?

Människovärdet står på spel? Håller det på att devalveras?

Dessa två påståenden har vuxit sig allt starkare inom mig, i arbeten med begreppen hjärt- och hjärndöd och begreppet Eutanasi (Dödshjälp). När sedan det Holländska parlamentet den 9 februari 1994 legaliserade dödshjälpen, som första land i Europa blev jag alltmer fundersam över den alltmer liberala synen på människovärdet.

I det nya dödsbegrepptet hjärn-relaterade dödskriterier finns många möjligheter att bistå människor, som på olika sätt är i behov av akut hjälp p.g.a. allvarlig sjukdom eller dödshot. Rätt skött med en bibehållen respekt för människans integritet kan denna verksamhet tjäna livet, vilket borde vara en självklar läkaretisk hållning. Den Hippokratiska eden från 400 talet f.Kr. reglerade relationerna mellan läkare och patient. Det är läkarens plikt att tjäna livet och göra allt som står i hans/ hennes makt för att bota och hjälpa den sjuke/ döende. Eden inskärpte respekt för människolivet och en entydig lojalitet till den enskilde patienten.

Det är mycket möjligt att huvudorsaken till att man flyttade dödskriterierna från hjärt- till hjärndöd, var behovet av organ, men tyvärr tror jag också att det gjordes för att det skulle bli möjligt att experimentera och forska på embryon, vilket är juridiskt rättlöst fram till den 18:e graviditetsveckan. Först i vecka 28 får fostret rättslig status enl. Svensk lag om det föds och visar livstecken. Detta i sig utgör ett problem eftersom man kan rädda barn ner till vecka 21 - 22 rent tekniskt/ medicinskt idag. Denna lag liksom vår nuvarande abortlag behöver ändras. Den övre abortgränsen mellan vecka 19 - 21 behöver tas bort i ett första steg för att på sikt sträva efter att minimera antalet aborter i Sverige. Livet och det fulla människovärdet börjar i och med konceptionen. Därför kan vi inte och har inte heller rätt att döda embryon. Fram till 1938 var abort generellt förbjuden i Sverige. Tre undantag lades dock fram av 1934 års abortkommitté; om kvinnans liv hotades av graviditeten, om incest eller våldtäkt förelåg och om barnet bar på ärftliga anlag för svår sjukdom.

Flyttar man sedan dödskriteriet från hjärt- till hjärndöd, är det både logiskt och konsekvent, att man också anser att embryot först blir människa, i och med den 6:e veckan då hjärnstammen bildas. Då kan man med framtida lagändringar fullt ut hävda, att experiment och forskning på embryon, är helt acceptabelt fram till vecka 6.

Gemensam grund för människovärdet & relationen mellan etiken och livsåskådningarna

Jag har frågat mig om man kan finna någon gemensam grund, när det gäller människosynen, i vårt pluralistiska, moderna och sekulariserade samhälle. Samtidigt har jag ställt frågor om relationen mellan etiken och livsåskådningarna. På en direkt fråga om denna relation fick jag i en intervju som jag personligt höll i dec 1994 svaret av en teologie doktor och medicin-etisk sakkunnig i statens medicin-etiska råd: "Etiken skall vara en plattform för mänsklig kommunikation, för utbyte av mänskliga värderingar, som går utöver och bortom livsåskådningsgränserna." Han menade också att etiken kan förena människor från helt olika livsåskådningsläger. Denna ansåg han vara etikens styrka. Inget samhälle menade han kunde fungera, om vi inte respekterar varandras integritet. Etiken är allmänt tillgänglig för alla människor.

Han citerar sedan från Bibeln, Romarbrevet kap 2 versarna 14-15 från Nya Testamentet, där det står att varje människa vet vad lagen kräver. Gud har själv skrivit in det i människans hjärta och samvete. Om nu varje människa i grund och botten vet vad som i stort är rätt och fel kan inte etiken vara värdeneutral. Han menade att man i ett samhälle måste ha en grundplåt av normer, bud, förhållningssätt och regler mot varandra, att hålla sig till för att livet skulle fungera. Personligen delar jag helt denna hållning och menar, att de judiskt/ kristna bidragen till en sund och etisk människosyn är väsentliga. Etikens uppgift är att ge vägledning, att väga och värdera hur människan skall handla, att ge värderingar och normer för rätt handling. Den söker inte svar på frågan vad vi skall tro, utan hur vi skall leva. Idag har etiken mer och mer övertagit religionens roll i vårt moderna samhälle. Katekesundervisningen orubbliga bud har i allmänhet ersatts av den etiska dialogen. Etikens metod är induktiv, dvs. den kräver ett sanningssökande steg för steg i en öppen dialog mellan olika parter. Syftet är att kunna välja en gemensam ståndpunkt där förnuftet, samvetet och lyhördheten är central.

En livsåskådning innebär en medveten eller omedveten grundsyn på tillvaron, som fungerar som tolkningsnyckel till människans existentiella frågor. Grundsynen är här den inre övertygelsen, som skänker både identitet och självkännedom och samtidigt ger ett svar på frågan om livets mening. I klassiskt kristen tro har människovärdet sin grund i den enskilda människans eget inneboende vara, som utgör kärnan i hennes existens. Människan skall respekteras för det hon är inte för det hon gör eller äger. Hans bestämda uppfattning, är att många av de kanske omedvetet övertagna värderingar vi har som hänger ihop med och slår vakt om varje persons unika värdighet har sina rötter i den kristna livsåskådningen, som har utformat vår människosyns-kultur.

Två motsatta hållningar när det gäller människosynen och de etiska normteorierna

Dels den Personalistisk/ Humanistiska människosynen som är förbunden med de pliktetiska och i viss mån med de konsekvensetiska normteorierna. I denna syn finns det bakom allt en ursprunglig tanke och vilja i en personlig och levande Gud, som ger allt dess bestämda plats, mening och unika innehåll. I Gud ligger grunden för att det personliga och moraliska vi känner från människan, för tänkande, språk, val, moral, kärlek, rätt och barmhärtighet.

Dels den Funktionalistisk/ Biologiska människosynen och de utilitaristiska normteorierna. I denna synsätt är allt i kosmos styrt av en slump och materia/ energi, av tillfälligheternas blinda spel i ett dött universum utan någon tanke, vilja eller avsikt. Människan är det mest intelligenta djuret.

Den Personalistisk/ Humanistiska människosynen

Alla människor har lika värde, även under livets olika faser. I egenskap av existerande människa har man fullt människovärde. En människa måste alltså betraktas för sin egen skull. Hon är inte det smartaste av alla djur, utan istället har hon en särskild dignitet, som Guds avbild. Här kommer Kant moraliska imperativ in: "Varje människa skall betraktas och behandlas som ett mål i sig och aldrig som ett medel." Även en avliden människa skall respekteras dvs. hennes döda kropp speglar fortfarande människovärdet och måste därför behandlas med pietet. Hon måste respekteras för sin egen skull.

De Pliktetiska/ Konsekvensetiska normteorierna

Den plikt-etiska normteorin innebär att den moraliskt inriktade handlingen rättar sig efter givna normer, oberoende av konsekvenserna för handlingen. Normen att aldrig tillfoga en annan människa smärtor är plikt-etisk. Den konsekvens-etiska normen, tillämpad på samma område, har följande ordalydelse: "Man får inte tillfoga en annan människa smärtor, såvida inte tillfogandet av smärtor är enda medlet att förhindra ett ännu större ont än smärtor." Den konsekvens-etiska normen tillåter alltså undantag. I Nya Testamentet finns denna grundläggande plikt-etiska normteori, men samtidigt varnas det för religiös fanatism och kärlekslöshet. Jesus förenar båda dessa normteorier i sitt liv. Han har en pliktetisk grundhållning, men han har även en konsekvens-etisk tillämpning. Han ifrågasatte t.ex. sabbatsbudets oinskränkta välde över människorna. När han botade sjuka eller när lärjungarna ryckte av ax under sabbaten, förebrådde människorna deras handlingar. Dom menade att Jesus och lärjungarna syndade mot heliga bud (Jfr. Matt. 12:1-8, Luk. 13:10-17; 14:1-6). Detta reagerade Jesus starkt emot. De skriftlärda var ytterst noga med att följa lagen, men denna iver kunde urarta till meningslöst pedanteri och orimliga krav. De silade mygg och svalde kameler, som Jesus ironiskt säger i Matt. 23:24. Detta är vi tyvärr väldigt duktiga på även i Sverige år 2004.

Denna pliktetiska teorin medför positiva konsekvenser för det största antalet människor. Vi måste vara ärliga, hederliga, vi får inte stjäla etc. Här kommer Dekalogen - Tio Guds Bud in som en plikt-etisk utformning av etiken. Att vi t.ex. talar sanning till varandra leder i vanliga fall fram till dom bästa konsekvenserna. Det skapas då förtroende och de öppnar upp kommunikationen mellan människor, vilket skapar gemenskap. Det måste alltså finnas en grund av normer, bud, förhållningssätt och regler mellan människor och mellan människor och samhället för att livet skall kunna fungera.

Den Funktionalistiska/ Biologiska människosynen

Medicin-etiska rådet avvisar den funktionalistiska människosynen som betraktar människan utifrån hennes egenskaper, förmågor, duglighet eller funktioner. Ju bättre funktion ju mer människovärde har individen. Här kommer också den biologiska människosynen in som betraktar människan enbart som en biologisk varelse. Ibland är denna biologistiska människosyn starkt deterministisk, dvs. förutbestämd. Varje människa skulle alltså vara programmerad till att vara sina egna geners slav. Generna säger dig vem du är. Ödet ligger i dina gener. Dessa föreställningar är mycket vanliga i läkarkåren idag, inom bioteknologin och bland många profana humanister. Människan är det mest utvecklade djuret och p.g.a. sin stora hjärna, sina hjärnfunktioner, är människan det intelligentaste av alla djur. Människan har ingen särskild dignitet, som t.ex. Guds avbild. Samtidigt inser biologisterna att vi ändå måste vara hyggliga mot varandra. Vi kan ju inte slå ut varandra, som djuren. Bland dom förekommer ju ingen handikapprörelse t.ex. Vi måste alltså vara på vår vakt mot utslagning och skydda de svagaste för att kunna bemöta den funktionalistiska/ biologiska människosynen.

De utilitaristiska normteorierna

En handling är rätt, som åstakommer största möjliga nytta för största möjliga antalet människor. Utilitarismens princip är alltså att skaffa största möjliga lycka åt största möjliga antalet människor. Detta är ingenting annat än en psykologisk hedonism, att för egen del söka njutning och försöka undvika olust till varje pris. En annan utilitaristisk ordvändning: "Summan av allt gott är något gott för summan av alla människor." Problemet med denna hållning är att man inte kan urskilja vad som är rätt eller fel. Det utilitaristiska tankemönstret löper stor risk att spåra ut i en absurd liberalism.

Hur ser då praktiken ut i Sverige idag?

Det finns en enighet i Sverige idag omkring det grundläggande människovärdet, men det är oenighet ifråga om tillämpningen av människovärdet i livets början. Det finns mycket av fina, retoriska och teoretiska tal om rätt människosyn och rätt syn på människovärdet, men många gånger ser praktiken annorlunda ut.

Det kan t.ex. låta så här:

A. Människan har efter befruktningen ett stigande livsvärde.

B. Befruktningen är en biologisk förberedelse för ett fullt människovärde.

C. Människan har fullt människovärde vid födelsen.


Själv anser jag att människan har fullt människovärde från konceptionen. Vår nuvarande abortlag visar liksom ovanstående att det finns en klar oenighet i praktiken ifråga om tillämpningen av människovärdet vid livets början.

Olika synsätt på livets slut/ på döden

Att livet börjar i och med konceptionen (embryot har fullt människovärde) och slutar med döden känns för mig naturligt. Vad är då döden? Man kan definiera det allmänna dödsbegreppet enl följande: "En människa är död när hon har förlorat förmågan, att samordna och intigrera kroppens olika delar till en fungerande helhet." Denna förmåga har gått förlorad i döden.

Detta kan sedan konstateras på två sätt:

A. Varaktig hjärt- och cirkulations-stillestånd (99 % av alla dödförklarade).

B. Total hjärninfarkt, vilket innebär ett definitivt, oåterkalleligt, totalt utfall av alla hjärnfunktioner både storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Hjärnstammen kontrollerar våra s.k. vegetativa funktioner som blodtryck, cirkulation och andning. Detta berör ca. 300 - 800 personer/ år.

Detaljdefinition av begreppet hjärt - död

Hjärtat är pumpen i blodomloppet. Det kan av egen inneboende kraft arbeta utan att styras från hjärnan. Utan syre stannar livsprocessen i varje cell efter en viss tid. Den tid som cellerna i ett organ kan uppehålla livsprocessen utan tillförsel av syre, kallas ischemi-tid (utan blod). Olika organ har vid samma temperatur olika lång ischemi-tid. Hjärnan har den kortaste ischemi-tiden, bara 5 - 15 min. Hjärtat har ca. 30 minuter och njurarna ca 30 - 60 minuter. Upphör all syretillförsel till kroppen, avstannar livsprocessen inom ca 60 - 120 minuter. Varje cell, varje organ får sitt syre från blodet. Avstannar blodcirkulationen oåterkalleligt, avstannar och upphör alltså livsprocessen i varje cell, i varje organ, i hela kroppen. När livsprocessen upphört, inträder ett tillstånd som vi kallar död - frånvaro av livsprocess. Eftersom syretransporten till kroppens olika delar är förutsättningen för livsprocessen, upphör denna när syretransporten upphör. Det oåterkalleliga cirkulations-stilleståndet är kriteriet på att livsprocessen har upphört = dödens inträde. Dödsbegreppet kan då formuleras så: "Den oåterkalleliga förlusten av livsprocess i samtliga de i kroppen varande cellerna." Den praktiskt bestämbara tidpunkten för dödens inträde, är tidpunkten för det oåterkalleliga cirkulations-stilleståndet. På vardagssvenska kan man säga att människan är död när blodcirkulationen oåterkalleligt har upphört, dvs. hjärtat har stannat oåterkalleligt.

Detaljdefinition av begreppet hjärn - död

Sedan 1988 har vi i Sverige ett nytt dödskriterium, de hjärn-relaterade dödskriterierna. Dödsdefinitionen för hjärndöd: "En människa är död då hon totalt och oåterkalleligt har förlorat all förmåga att förena och samordna kroppens funktioner - fysiska och psykiska - till en fungerade enhet. "En människa är död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort."

Diagnosen total hjärninfarkt kan man göra på olika sätt; genom t.ex. kliniska undersökningsmetoder, vid tillståndet - stirrande ögon (koll av ögonreflex - ögat är ju en förlängd hjärna) och hälla iskallt vatten i öronen. Den säkraste och nödvändigaste metoden är dock den s.k. fyrkärlsröntgen, som görs genom kontraströntgen. Då ser man om kontrastväskan tränger upp i huvudet eller inte. Stannar den nedanför är människan hjärndöd. Här är det viktigt att veta, att EEG inte är en helt säker metod att konstatera hjärndöd. Man har tagit EEG på mediterande zenmunkar, som inte gav något utslag. Hjärnverksamheten kom till ett stillestånd. EEG visade att dom var hjärndöda, vilket dom inte var. Fyrkärlsröntgen finns visserligen inte på alla mindre sjukhus, men om dom har intensivvårdsavdelning skall dom ha röntgenutrustningen. Om man skall utföra transplantationer är det obligatoriskt att göra en fyrkärlsröntgen.

Distinktion mellan total hjärn-infarkt och oåterkallelig medvetslöshet

Erwin Bischofberger menar i sin bok "Människovärde vid livets gränser", att jaget har flytt, när en människa har drabbats av en total hjärninfarkt. Medan den oåterkalleligt medvetslöse fortfarande har sitt jag integrerat med kroppen. Ett problem med detta är att människan är en integrerad helhet, där man inte kan skilja ande, själ och kropp åt. Gör man det hamnar man i den gamla gnosticismen som med tiden ledde till ett kroppsförakt. Hjärtat har i alla tider varit en symbol för jaget och det har uppfattats som kroppens centrum. I Ordspråksboken 4:23 kan vi läsa: "Framför allt som skall bevaras, må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet". När hjärtat slutade slå var personligheten död.

I boken "Människan inför livsfrågorna" får man en förklaring till Bischofbergers syn. Där kan man läsa på sid 125: "Att frågan om döden ändå har hamnat i ett annat läge sammanhänger med ökade medicinska insikter och förbättrade observationsmetoder." Bischofberger menar, att det är klart att jaget har flytt innan alla celler har vittrat sönder. Det är samtidigt inte glasklart att jaget har flytt i situationen mittemellan hjärn- och hjärtdödläget, då man konstaterat att hjärnan oåterkalleligt har slagits ut eftersom hjärtat fortfarande kan slå i den situationen.

Liv har inte så mycket med hjärnans eller hjärtats funktion att göra, utan har med cellandningen att göra. Biologisk död är ett oåterkalleligt cirkulations-stillestånd. En människa med total hjärninfarkt är inte död utan döende. Att stänga av respiratorn när en människa är konstaterat hjärndöd innebär inte att läkaren dödar den människan. Detta gäller även om vi skulle ha kvar de hjärt-relaterade dödsbegreppet. En läkares uppgift är att tjäna livet inte att förlänga döendet (Läkare Lars Ljungström). Både ur biologisk och symbol-historisk synvinkel har hjärtat intagit en central ställning. Därför är det uppenbart att det finns problem med de hjärn - relaterade dödskriterierna.

Andra problem med de hjärn - relaterade döds-kriterierna

I detta sammanhang vill jag teckna ner några personliga tankar. Jag undrar vad det barn tänker som vid en given tidpunkt ställer sig frågan - vem är min mor? Svaret blir: "hon dog innan du föddes!" Eller maken/ makan, som älskade sin hustru/ man, men inte var insatt i den hjärn - relaterade dödskriterierna eller förstod vad en organdonation av t.ex. hjärtat, i praktiken innebär. Makan/ maken hade viljan att donera sina organ (eller viljan var okänd). Under tidspress godkändes transplantationen av de närmast anhöriga. Se framför dig den praktiska situationen: Personen är konstaterad hjärn - död (genom fyrkärlsröntgen). Hjärtat slår, kroppen är varm och har inte helt förlorat sin förmåga, att förena och samordna kroppens funktioner (enl. det nya dödsbegreppet skall den ha förlorat all förmåga).

Hjärtat tas ut, genom ett kirurgiskt ingrepp, vilket leder till att den döende personen dör. Hade vi haft kvar det gamla hjärt - relaterade dödsbegreppet skulle denna handling vara straffbar och likställd med mord. Här kan man tala om aktiv Eutanasi! Man undrar om läkarna, som skulle tjäna livet har glömt den Hippokratiska eden från 400 f.Kr.? Nej, det har dom inte gjort kanske du tycker. Vi har ju ett nytt dödsbegrepp. Ja, visst! Men tänk om detta öppnar upp för forskning på embryon upp till 6 veckan då hjärnstammen bildas. Det skulle ju vara konsekvent om vi nu vill ha de hjärn - relaterade dödskriterierna. Vi får hoppas att man inte lyckas lösa problemet med transplantation av hjärnor får då vet vi ju inte vad vi skall göra av döden.

Undrar vad makan/ maken känner inombords när insikten växer och förståelsen ökar över vad som hänt den jag älskade:" ande, själ och kropp, som är den integrerade människan skapad till Guds avbild för att vara den treenige helige Guden lik i allt, har kränkts genom ett kirurgiskt ingrepp", därför att mänskligheten behövde hans/ hennes hjärta. Kan man här rättfärdiggöra detta ingrepp genom att hänvisa till godhetsprincipen, som menar att vi inte skall tänka individualistiskt, utan vara beredda att tjäna mänskligheten, vilket vi kan göra genom att vara positiva till organdonationer bara det finns ett medgivande och personen som skall bli organgivare, är totalt och oåterkalleligt hjärndöd!? Kanske kan man också om man anstränger sig i framtiden med ledning av den nya dödsdefinitionen anse att en grav senildement människa är död? Skall vi forska och experimentera med hjärndöda i framtiden? Kropparna är ju bara skal - personligheten/ jaget har ju flytt. Den döda människan är ju rättlös! Är den hjärndöda gravida kvinnan bara en kuvös? Ska vi börja med levande kuvöser, som i Huxleys bok "Du sköna nya värld." Slutsatsen blir att huvudorsaken till att man flyttade dödskriterierna 1988 från hjärta till hjärna, var behovet av organ. Det råder ingen tvekan om detta.

Ingrepp på avlidna

Sedan början av år 1988 (Lag 87:269) har vi i Sverige en ny lag om kriterierna för en människas död. Enligt den nya lagen om hjärn - relaterade dödskriterier får man fortsätta att respiratorbehandla den i total hjärninfarkt avlidna personens kropp. På så sätt kan kroppens organ förses med syresatt blod under en begränsad tid och därmed förhindra deras förstörelse. Organen kan sedan användas för transplantation till människor som behöver dem för att kunna överleva eller för att få en avservärt förbättrad livskvalité. Idag kan man göra ingrepp, som man tidigare inte fick göra, t.ex. hjärt-transplantationer.

Organdonation och samtyckesfrågan

Här finns två huvudlinjer:

A. Presumtion mot samtycke innebär att inga organ får tas från den avlidnes kropp, när varken den avlidne under sin livstid eller hans närmaste anhöriga efter dödsfallet i någon form har godkänt ingreppet.

B. Presumtion för samtycke innebär att man får ta organ, när varken den avlidne under sin livstid eller hans närmaste anhöriga efter dödsfallet i någon form har motsatt sig ingreppet.

Presumtion mot samtycke

Vilken form av samtycke måste föreligga för att man skall få ta organ från en nyss avliden person? Här är grundprincipen, att den enskilde givaren resp. de anhöriga har autonomi - självbestämmande över organdonationen. Detta skall säkerställa den enskildes integritet. Detta innebär att man får ta organ från en avliden person om denna under sin livstid skriftligen eller muntligen har medgett detta. Många gången är det dock så i praktiken, att den avlidnes skriftliga eller muntliga viljeyttring och därmed hans uttryckliga samtycke inte finns. Frågan är då vad man får och inte får göra, när det råder oklarhet om den avlidnes inställning? I detta fall får anhöriga fatta beslutet, men om de anhöriga är oeniga får ingreppet inte ske.

Här kan det vara intressant att nämna, att Svenska Läkarsällskapets delegation för medicinsk etik i sina "Etiska regler vid transplantation" avvisar en framtida reglering som skulle bemyndiga de anhöriga "att ta över beslutet, när den döde inte uttryckt någon egen vilja." Här kan man spontant reagera mot Läkarsällskapets ståndpunkt. Har inte de anhöriga den naturliga pietetskänslan för hur den avlidnes kropp bör behandlas? Det borde vara en självklar etisk regel, att de anhöriga i denna situation har rätt att fatta beslutet om organdonation. Här skulle den praktiska sjukvården lätt kunna införa ett system, där det är rutin, att fråga om de har något emot att organ tas. Är sedan anhöriga tveksamma här får inte de vårdansvariga själva fälla avgörandet. Detta är också transplantationsutredningens hållning, vilket gläder mig. Personligen är jag alltså för presumtion mot samtycke och menar att alla organgivare med rätt information och förberedelser från myndigheterna t.ex. via körkortet skulle kunna meddela sin egen vilja. Kan även tänka mig vid oklarheter, att anhöriga kan fälla avgörandet, men är dessa osäkra skall ej organtransplantation kunna ske. Allt detta för att den enskildes autonomi och integritet skall respekteras!

Presumtion för samtycke

Här är det viktigt att ha klart för sig, att både presumtion för och presumtion mot samtycke har det gemensamt, att den avlidnes eller de anhörigas ställningstaganden att ge eller vägra ge skall fälla utslaget. Striden står kring de fall där sjukvårdens företrädare inte känner till den avlidnes inställning och inte heller kan nå och tillfråga anhöriga eller närvarande. Det som talar för presumtion för samtycke, är att det inte i något land tillämpas ett system med obligatoriskt aktivt samtycke från organdonatorn. Svenska kyrkans centralstyrelse har däremot valt denna ståndpunkt, vilket anses vara en relativt extrem ståndpunkt av läkarkåren. Även Sveriges Frikyrkoråd och de fria kristna samfundens råd har anslutit sig till centralstyrelsens linje. Svenska kyrkans biskopsmöte antog 1989 ett yttrande angående organtransplantation, där man framhöll att den enskildes vilja att donera sina egna organ är den enda legitima etiska grunden för att ta organ till transplantation.

Jag tror att denna ståndpunkt baserar sig på biskopsmötets inställning, att varje människas kropp är unik. Biologiskt och psykiskt identitet är unikt bundna till den egna kroppen. Detta är grunden till den etiska principen om varje människas rätt till sin egen kropp. Av detta skäl drar man sedan slutsatsen, att den avlidne medan han levde i någon form, skriftligt eller muntligt, måste ha gett sitt samtycke för att man skall få ta organ. De anhöriga har bara förmedlande men inte tolkande eller beslutande funktion. Personligen anser jag att Svenska kyrkan, Sveriges Frikyrkoråd och de kristna samfundens råd går för långt i sin tolkning. De anhöriga måste få utöva tolknings- och beslutsfunktioner som de i andra utsatta lägen utövar. Om inte detta tillåts omyndigförklaras de anhöriga! Katolska biskopsämbetet har i sitt remissyttrande valt ståndpunkten presumtion för samtycke, i de fall den avlidnes vilja inte är känd och det saknas anhöriga. Motiveringen är att människor enligt godhetsprincipen förutsätts vilja göra gott mot varandra. Man kan vara kritisk mot denna hållning även om jag personligen kan acceptera godhetsprincipen, men jag tycker ändå, att den enskildes integritet är för dåligt skyddad, i denna hållning. Har inte den döda under sitt liv gett besked och inga anhöriga finns att tillgå för ett samtycke, anser jag att en organ-transplantation ej får göras. Vårt samhälle har blivit alltför starkt individualistiskt. Det är oerhört viktigt, att vi i vårt samhälle gör allt vi kan för att hjälpa vår medmänniska.

EUTANASI - Dödshjälp

Eutanasi är ett grekiskt ord, vars innebörd är god död. Ursprungligen avsågs därmed åtgärder att med medicinska och andra medel underlätta den döendes avsked från jordelivet. Ännu i mitten av 1800-talet användes eutanasi, i denna sin ursprungliga betydelse. I vår tid har termen så småningom fått en annan innebörd. Nu syftar den på ett direkt förkortande av en sjuk eller döende människas liv.

Eutanasins anhängare

De utgår från en norm, som föreskriver, att den är en rättighet, ja en plikt att avkorta ett hjälplöst, onyttigt eller svårt pinat människoliv. De har dock uppenbara svårigheter att förena denna norm med andan i femte budet och läkaretiken.

Eutanasins motståndare

De utgår från en norm, som förbjuder dödande ingrepp i alla former. Den stöds av såväl dekalogens femte bud som läkaretiken.

Kan vi under några som helst omständigheter acceptera eutanasi?

Eutanasin är ett avsiktligt, för tidigt avbrytande av det mänskliga livet. Här rör det sig inte om att hjälpa en människa att dö, att underlätta döendet, utan om att döda en människa. Att döda den som begär det under vissa omständigheter är etiskt oförsvarbart. Människan har ingen sådan förfoganderätt över sitt eget liv. Hon har en klar rätt till lindring av sina smärtor, men hon är inte herre över liv och död. Ingen människa har heller rätt att förfoga över någon annans liv - att döda andra människor. Det är inte endast en gradskillnad mellan att avstå från att använda medicinska specialåtgärder och ge en spruta, som leder till döden. Skillnaden mellan att låta någon dö och att döda någon förblir en avgörande skillnad. Detta gäller även om avsikten är att döda patienten när man stänger av respiratorn. Här får man då göra det tillägget, att patienten måste vara oåterkalleligt döende och sjukhuspersonalen i samråd med de anhöriga beslutat sig för att stänga av respiratorn. I detta fall är inte avsikten att döda, utan att förkorta döendet.

Det plikt-etiska budet Du skall inte döda gäller för alla situationer och stadier i det mänskliga livet. Att döda, är ett kränkande av Guds och humanitetens lagar. Det bryter mod de grundsatser som utmärker ordningen i vår rättsstat. Alla människor är unika och äger rätt att bli respekterad utifrån sitt eget människovärde, som har sin grund i att hon är en person. Erfarenheten visar, att en enda svag länk i grundinställningen till respekten för människoliv är tillräckligt för att öppna vägen för en lavin av omänsklighet.

Var går då gränsen mellan en försvarbar och oförsvarbar eutanasi?

Personligen tror jag inte det finns någon sådan gräns. Läkarna står i livets tjänst inte i dödens tjänst. Eutanasin som fenomen tror jag utgår från den funktionalistiska människosynen och den utilitatistiska normteorin. När livet på jorden blivit meningslöst och värdelöst, är det på sin höjd en tidsfråga och en fråga för den allmänna meningen, vilka grupper av människor, som skall drabbas av denna förintelsedom; de mentalsjuka, de från födelsen eller genom en olyckshändelse lytta, de ofödda barnen eller åldringarna, sådana som i vårt prestationsinriktade samhälle inte längre tycks ha något värde. Eutanasin är omänsklig och brister i vördnad och akting för livet.

Vad är det att vara en person?

Kan man reducera detta till funktionen? Är tänkande och personalitet identiska? Kan man lägga personalitet som grund för mänskliga rättigheter? Vad innebär det att vara en person? Är senila och mentalt sjuka personer? Är de kliniskt döda och de obotligt sjuka personer? Är det befruktade ägget en mänsklig person? Enligt Gabriele Pastrana, lärare vid Kennedy Centre for Bio-ethics i Washington DC har ett befruktad ägg - ett embryo övergått från icke-varandet till existens i och av sig själv. Människan kan aldrig värderas efter sina funktioner eller efter vad hon äger, utan enbart utifrån hennes existens, som en person med ett unikt värde.

Eutanasi på det sluttande planet

I våras under 1994 trädde den nya eutanasi-lagen i kraft i Holland. Enligt denna lag förblir eutanasi förbjuden. Läkare som aktivt och avsiktligt framkallar en patients död, i vanliga fall genom injektion av en drog, åtnjuter emellertid åtalsfrihetvissa villkor. Till dessa villkor hör bland annat patientens egen, upprepade begäran om att den dödliga injektionen. Hennes lidande skall vara svårt, hon måste vidare vara obotligt sjuk och alternativa åtgärder skall saknas. Dessutom skall ytterligare en oberoende läkare konsulteras och godkänna ingreppet, och den ansvariga läkaren skall anmäla döden genom eutanasi till de lokala rättsinstanserna. Detta legitimerar en praxis som inte har föranlett något åtal sedan 1986.

Holland är det första och enda land i världen där man sedan några år trots lagförbud tolererar eutanasivissa villkor. Cirka 9.000 patienter ber årligen om eutanasi och 2.300 får den. Ytterligare ca 1.000 patienter får den dödliga dosen utan uttrycklig begäran. Drygt hälften av de holländska läkarna har gjort ett eller flera eutanasi-ingrepp. I Sverige får lagen inte motsäga praxisen, men i Holland går det bra i eutanasi-frågan.

Huvudargument för eutanasi

Patientens egna vilja och begäran, att befrias från sitt svåra lidande. Det handlar ofta om en obotlig och plågsam cancersjukdom. Den väglednade etiska principen är patientens autonomi, dvs. hennes självbestämmande över sitt liv och sin död, och läkarens frivilliga ingrepp som svarar mot patientens begäran.

Huvudargument mot eutanasi

Hotet om alltmer vidgade indikationer som skulle berättiga en patient att be om och få den dödliga sprutan. Vad händer t.ex. när en patient som uppenbarligen lider svårt, men inte själv kan be om att få dö? Personen kan ju t.ex. var i ett medvetslöst tillstånd. I Holland har flera undersökningar visat att många patienter fick den dödliga injektionen utan att någonsin bett om den. De vidgade indikationerna kan t.ex. avse vårdpersonalens eller anhörigas vilja att avkorta dödsprocessen. I juni 1994 dömde högsta domstolen i Holland en psykiater i Haarlem skyldig för att ha handlat mot lagen. Han hade med hjälp av läkemedel aktivt och avsiktligt bidragit till att avsluta en kvinnas liv som rent fysiskt var kärnfrisk, men hade tröttnat på livet. Lägre juridiska instanser hade helt frikänt psykiatern, som bedömdes ha handlat i nödläge (?). Om inte han hade hjälpt henne att dö skulle hon själv på något annat och mer dramatiskt sätt ha tagit livet av sig. Har då Hollands högsta domstol undvikit att hamna på det sluttande planet? Vid en närmare granskning av domslutet bekräftas dock motsatsen! Psykiatern dömdes nämnligen endast av det skälet, att han inte hade konsulterat en oberoende kollega innan han gav sin patient den höga dosen läkemedel. Domarna gjorde alltså inte någon skillnad mellan somatiska och psykiska orsaker till patientens sjukdom. Risken är uppenbar, att patienter med psykiatrisk indikation skulle kunna bli föremål för eutanasi - eller få hjälp till suicid (självmord), som i detta fall. Villkoret är bara, att en andra oberoende läkare konsulteras. Läkaren befanns skyldig men åtnjuter straffrihet!?

Sammanfattande argument

Den Personalistiska människosynen kopplad till de Plikt- och Konsekvens-etiska normteorierna visar sig vara de synsätt som bäst bevarar en mänsklig människosyn, där människovärdet och de mänskliga rättigheterna (och skyldigheterna) bäst tas till vara. Den hållningen är grundat i en absolut respekt för människans autonomi och integritet.

Skall mänskligheten överleva under nästa sekel fram till år 2100 måste vi göra vårt yttersta för att respektera varje individs integritet och fulla människovärde. Inte bara under de friska åren, utan även när livet skiftar och vi kanske drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa. Vi behöver också i våra lagstiftningar både i abort-situationen i Sverige och i eutanasi-situationen i Holland aktivt arbeta på att skärpa dessa lagar och göra dom mänskliga och befriade från lagbrottsliga och kränkande handlingar. Vi måste även förhindra brott mot dom etiska principerna som bäst kommer fram i den plikt- och konsekvens-etiska normteorierna, där Dekalogen 10 Guds bud intar en central roll som tolkningsnyckel.


Ursprungligt arbete av Hans Andrén från 1994-12-28 - omarbetat 2003-09-11, 2004-02-12.


Tillbaka till sidans topp. Till Fam Andréns hemsida.

Till Kristdemokraterna. Kristdemokraternas abortsyn 1972 - 2003.

Motion till Riksdagen - till Kristdemoratiska riksdagsledamöter i abortfrågan, 2003-09-07.