Manligt & kvinnligt i Nya Testamentets ljus

Låt mig börja med en personlig bekännelse och visa på min hållning i fråga om manligt och kvinnligt. Ända sedan jag blev en kristen 1978 har jag förundrats över synen på manligt och kvinnligt i vissa av våra kyrkor och församlingar. Att båda könen skulle vara jämlika och ha en given förmåga och utrustning att leda våra kyrkor och församlingar har i stort sett hela tiden varit en självklarhet för mig. Undantaget är mina första steg med Herren då jag ännu inte hade gått på djupet i Guds Ord i Bibeln. Under mina första år som kristen blev jag starkt påverkad av konservativt bibeltroende som läste 1917:års översättning och läste och tolkade Bibeln som texten förmedlade. Detta var älskade bröder och systrar i HERREN som betydde så mycket för mig under starten av mitt kristna liv. Under denna tid var min personliga reflektion och min egen förmåga till individuell hållning och prövning av undervisning och predikan begränsad.

Allt efter som åren har gått har en lång rad händelser bidragit till att förstärka min övertygelse om att Gud från början skapade människan till sin avbild till manligt och kvinnligt. Gud är varken man eller kvinna utan "Guds avbild" är mannen och kvinnan TILLSAMMANS. Så var det från början i skapelsen, men när syndafallet blev ett faktum så tog mannen kommandot över kvinnan och började härska över henne.

När Paulus sedan säger i Galaterbrevet att här är INTE man eller kvinna, alla är vi ETT I KRISTUS så har bara tingen kommit till sin ordning igen. I Kristus upprättas det ursprungliga tillståndet. Mannen är INTE kvinnans huvud utan istället betyder det GREKISKA ORDET KEFALE som traditionellt har översatts huvud, att mannen har sin källa i kvinnan. Mannen bidrar till nya människor, men vi får inte glömma att kvinnan är den som FÖDER nya människor. När man sedan möter bibeltroende kristna som säger att man skall läsa som det står så ser man i nuläget ett tydligare problemen med en bokstavlig tolkning av en svensk översättning av de heliga skrifterna. Det kan ju leda till hur tokiga tolkningar som helst speciellt då i svåra bibelpassager, där texten kräver en mycket djupgående undersökning för att kunna förstås på rätt sätt. Här är möjligheten att NÅ grundtexten helt avgörande. Bibelsynfrågorna, exegetiken, historiska bakgrundkunskaper och språken i detta fallet grekiskan kan och hebreiskan man aldrig hoppa över. De kan vara helt avgörande för att förstå texten. Här är det relevant att fråga dig som läser Bibeln. FÖRSTÅR DU vad du läser?

Jag skrev ovan att en rad händelser har påverkat min syn på manligt och kvinnligt. Allra mest har givetvis grundtexten påverkat mig. Det är mycket osäkert att det grekiska ordet kefale skall översättas med huvud. Mer troligt är att det skall översättas med källa. Då får texten en helt annan betydelse. Mannen är då inte kvinnans huvud, utan istället handlar det om att han har sin källa hos kvinnan. Du kanske kommer med invändningar om att Gud först skapade mannen och sedan kvinnan, att det verkar som om kvinnan hade sin källa hos mannen istället med tanke på berättelsen om att Gud skapade kvinnan utifrån ett av mannens revben. Det kan ligga något i det, men det är oerhört viktigt att man tolkar Bibeln utifrån en HELHET och jämför texterna med varandra. I 1 mosebok kap 1:27 finns den viktiga texten som talar om att Gud skapade människan till sin avbild. I de svenska biblarna står det att Gud skapade människan till man och kvinna, men INTE i den hebreiska grundtexten. Där står det att Gud skapade människan till manligt och kvinnligt och det gör att texten fördjupas. Tillsammans var de Guds avbild!

En annan händelse som påverkat mig mycket i frågan var när jag var på Rikspredikantmöte Ö 89 för pastorer och präster i Örebro. Där delade en av lärarna på dåvarande Örebromissionens Teologiska seminarium i Örebro sin syn på manligt och kvinnligt. Per-Axel Sverkers föredrag/ predikan fick ett så starkt gensvar från präster och pastorer att en pastor offentligt bad om förlåtelse för sin till NU ytliga bibelsyn, i frågan om manligt och kvinnligt. Seminarieläraren började sin förkunnelse genom att lägga en bibelteologisk grund för kvinnans fulla delaktighet i den kristna församlingens liv. Han beklagade sig sedan över att denna uppgift utförs av en man, i detta fall hans själv. Kvinnorna har alltför många gånger fått höra av män vad de antas önska, tänka och känna. Kristna kvinnor är idag trötta på att bli behandlade på en nedlåtande sätt och är många gånger djupt sårade av att ha uteslutits från att bruka sina gåvor fullt ut i den kristna församlingen och detta gäller då framförallt i ledarskapsfunktionerna. Med skriften som auktoritet är det dock möjligt att finna tydliga sanningar om kvinnans jämlikhet med mannen inte bara i värde utan även i tjänst. Så långt seminarieläraren, Per-Axel Sverker från Rikspredikantmötet Ö89 i Örebro

Frågan är nu vilken hållning du som läser detta har till kvinnans funktion i Guds församling? För hennes lika värde inför Gud och människor är väl självklart lika, eller hur? Det som är avgörande är alltså hur mannen eller kvinnan fungerar i tjänst för Herren, inte vilket kön människan har. Hur är det igentligen med detta? Kan du som läser detta bejaka kvinnans tjänst i Guds församling?

Vid tolkningen av Guds Ord måste man utgå från en process som både är mänsklig aktivitet och en handling under den Helige Andes ledning. En grundprincip är att ANDEN alltid VILL leda oss till att upptäcka mer sanning i skriften, Joh. 16:13. Att ställa inträngande frågor kring bibeltexter är inte på något sätt en kompromiss vad gäller Bibelns auktoritet. Bibeln själv uppmanar oss att göra detta. Däremot innebär INTE en sådan bibelsyn, att vi bekräftar varje mänsklig tolkning av Bibeln hur vanlig den än är. Osäkra människor kan känna en panik inför att inte känna till alla de rätta svaren just NU. Men livet är inte fastlåst och Gud går aldrig att kontrollera eller stänga inne i en viss bibeltolkning. Gud erbjuder oss sitt LEVANDE ORD, vilket leder oss in i erfarenheter av det NYA livet i Jesus Kristus. Guds Son är vårt liv! Jesus ÄR fylld av nåd och sanning! Även goda kristna gör ibland läromässiga formuleringar till den slutgiltiga absoluta sanningen. När sedan NY insikt bryter in ser dom detta som ett hot och reagerar med fruktan och vrede.

Öppnar man däremot sig för mer sanning är inte det detsamma som att kompromissa med sanningen. Ingenting tänks klarare än att Kvinnan skall tiga i församlingen vid ett första påseende, men genom ett fördjupat studium av Bibeln går det inte längre att påstå, att Bibeln ger en klar befallning att kvinnan skall tiga. Istället handlar det om problemtexter med exegetiska och lokala församlingssvårigheter, i detta fall i Korint som inte kan utgöra definitiva måttstockar för en teologi. Här kan det också handla om översättningsproblematik utifrån den grekiska, arameiska (Nya Testamentet) grundtexten. Bakom en översättning döljer sig ett flertal tvetydiga val, som ibland gjorts av fördomsfulla manliga teologer. På så sätt förs mänskliga åsikter in i en viktig debatt och förfalskar den. En bibelöversättning blir alltid EN TOLKNING AV grundtexten. Därför måste vi brottas med bibeltexterna på nytt i Guds församling idag.Vi kan då bli överraskade över vad vi finner. Här möter vi lätt anklagelsen för att strunta i Bibeln klara ord, men istället handlar det om att värna skriftens klarhet. Man är inte olydig en klar biblisk sanning om denna sanning bygger på översättarens egna åsikter.

I vårt postmoderna informationssamhälle med välutbildade kvinnor och män som har mer eller skall man säga borde ha tillgång till mer kunskap och insikt än någon annan generation som har levt på jorden, är det oerhört viktigt, att vi kristna går vidare i ett fördjupat studium av Bibeln. Vi behöver bli allvarliga läsare igen, men med öppna sinnen och ett hjärta som bultar av kärlek till människor. Ett ytligt studium av skriften kommer att leda till kyrkornas utdöende. Vi är redan inne i den processen i Sverige. Om inget händer på djupet kan frikyrkan vara en parentes i historien omkring år 2035 - 2040 och det vill varken vi kristna eller Gud. Längtar vi efter en genomgripande folkväckelse i Sverige måste vi får mer kunskap om bl.a. antikens språk, kultur och värderingar. Anden vill leda oss in i ett djupare studium av skriften och leda oss ALLA in i mer sanning. Skall detta kunna bli en verklighet måste vi sluta att isolera problemtexterna från Nya Testamentets grundläggande syn på man och kvinna. Skriften som helhet måste få avgöra vår förståelse. Läran om man och kvinna som jämlik avbild, läran om full delaktighet i frälsningen och den jämlika ställningen i det allmänna prästadömet är här helt avgörande.

Det som skiljer människan från djuren är att enbart människan är skapad till Guds avbild. Som Guds avbild kan kvinnan inte vara underlägsen mannen. Det finns här en fundamental jämlikhet. Både mannen och kvinnar har fått Guds uppdrag att föröka sig och råda över jorden. Kvinnan är inte bara jämlik i andlig mening, utan också jämlik rent funktionellt. Ingenstans anges att mannen skulle råda över kvinnan inom Guds ursprungliga skapelseordning. Kvinnan står mittemot mannen, jämsides med honom. Riktningen är horisontell inte hierarkisk. Kvinnan är inte moraliskt underlägsen. Hon har frihet att handla som individ. Gud är varken man eller kvinna. Han går utöver en sådan könsindelning, men både manligt och kvinnligt REFLEKTERAR VERKLIGHETEN INOM GUDS VÄSEN. De ingår i det som tillsammans utgör Guds avbild. Manlighet är inte det samma som fullhet. Kvinnan är ett nödvändigt komplement till mannen. Kvinnans roll är en integrerad och väsentlig del av läran om människan. BIBELN GER INGEN GRUND FÖR tanken att kvinnan skulle ha ett lägre värde eller vara olämplig för ledarskap i Guds församling.

Först EFTER syndafallet får kvinnan ett namn, Eva och då tar mannen auktoritet över henne. Detta blir ett steg tillbaka i förhållandet till livet i Paradiset. Kvinnan som den nödvändiga parten för full mänsklighet har NU blivit Eva, ett medel till att producera livsfrukt. Frestelsen att från och med nu se kvinnan som ett sexualobjekt, som en BEGRÄNSAD hjälp, växer sig allt starkare. Naturligtvis kan man påstå, att mannen i praktiken verkar ha varit dominerande sedan historiens början. Man och kvinna blev fiender, som tävlade med varandra, istället för att vara jämlika medarbetare i den gudagivna uppgiften. I 1 Moseboken 3:15-19 förutspår Gud smärta och arbete för både mannen och kvinnan, men dessa avvikelser var INTE GUDS URSPRUNGLIGA IDEAL för människan. Det är inte bibliskt att se detta som Guds vilja. Istället måste vi gå bortom denna syndens följd till ... den frihet som är resultatet av försoningen i Jesus Kristus.

Kvinna och mannen har rättfärdiggjorts i Kristus. Gud har utgjutit av sin Ande över både män och kvinnor. Då duger det inte att vi bygger upp en kvinnornas förgård i våra församlingar. Det finns inte längre man och kvinna, alla är ETT i Kristus Jesus. Denna nya enhet måste påverka den sociala praxisen. Galaterbrevet kap 3:26-28 är den mest explosiva texten i hela Nya Testamentet. Tron på Kristus har medfört en NY status och en NY existens. I denna Kristi kropp gäller en NY enhet. När någon blivit döpt in i Kristus har ett NYTT värdesystem upprättats, i vilket andliga, sociala och sexuella skillnader INTE är avgörande.

Kvinnan har samma värde, privilegier och ansvar som mannen. Hon är honom jämlik både inför Gud och i församlingen, på alla områden. Trots Bibeln totala undervisning om kvinnans ställning i församlingslivet ... finns det fortfarande män och tyvärr även kvinnor som i traditionell anda vill begränsa kvinnans funktion, i församlingen. De menar att kvinnor är oförmögna att bära ledarskapets bördor och att bibeln undervisar om att kvinnan måste underordna sig mannen. Kvinnan får INTE menar man använda sina ledargåvor och undervisningsgåvor, i ANDLIGT ledarskap. I teorin kan vissa män påstå att de är andligt jämlika, men dom gör det inte alltid i praktiken. Ett resultat av denna hållning är att många kvinnor i djup förtvivlan ifrågasätter sin fulla mänsklighet och deras fulla frälsning. I skapelsen var kvinnan placerad mittemot mannen för att fullborda mannens gåvor. Kvinnan har av Gud fått en roll som vida överträffar den sexuella partnerns eller den praktiska hushållerskans. Gud har tillskrivit kvinnan det högsta värdet för att skapelsen ska bli mycket god. Om mannen ensam var ofullkomlig i skapelsen, är det ju också naturligt att mannen är ofullkomlig när det gäller ledarskap i Guds församling.

Enligt 2 Kor 5:6 bedömer vi inte varandra på människors vis. Livet i Kristus har lyft oss över den vanliga bedömningen utifrån ras, klass eller kön. Som nya skapelser har vi en ny roll som Guds ambassadörer. Vi är diplomatiska sändebud av högsta rang som representanter för Guds Rike. Vi står alla i FÖRSONINGENS tjänst och då är inte männen ambassadörer och kvinnorna sekreterare som sköter blomsterarrangemangen. Det är en allvarlig sak att neka någon rätten att tjäna Gud på det sätt som Gud har kallat till. Om Gud ville ha Debora som statsöverhuvud och Febe som ledare i församlingen, vilka är då vi som skulle säga att detta är oriktigt? Kvinnan har rätt att känna Gud, att acceptera Guds frälsning och att följa Guds vilja i tjänst. Kvinnorna eftersträvar idag denna rättighet, men det ska inte ses som en önskan att dominera eller undertrycka någon annan. Vi är istället jämlika i att tjäna. Jag hoppas inte att någon kvinna som har tillhört eller tillhör eller kommer att tillhöra någon församling eller kyrka skall tvingas säga inför Gud:"Männen har förbjudit oss att bruka våra pund."

Till sist vill jag än en gång anknyta till mina personliga erfarenheter. Jag har arbetat med två kvinnor i själavård under mer än 10 år i bl.a. Gävle. Min erfarenhet av de kontakterna är att kvinnan är en betydligt bättre lyssnare än männen. Männens stora problem är ibland att ha många bollar i luften samtidigt och de har stora problem med pengar, sex och makt. Även prestige och positionstänkande präglar männens tänkande. Givetvis finns detta även hos kvinnorna, men min erfarenhet har varit att detta inte är lika utpräglat som hos männen. Ett annat exempel på männens problem är fruktan och vrede. Männen får ofta problem när dom möter någon som har deras egen kapacitet eller en överstigande kapacitet. Deras revirtänkande är mer utpräglat och genomsyrar många gånger deras liv.

Dom har också stora brister i förmåga att samordna och ena ledarskapet och ibland kan detta urarta i ledare och pastorer som tar kommandot över församlingar och kyrkor, där allt skall dansa efter deras pipa som talesättet säger. Ett varningens finger när det gäller kvinnligt ledarskap skall man ju i sanningens namn lyfta fram och det är när dom leker män och inte är de kvinnliga ledare som de skall vara. Men generellt sätt har kvinnorna större potential till andligt ledarskap än männen inför Jesu återkomst tror åtminstone jag. Vi måste IDAG nå kristen enhet i ledarskapen i de lokala församlingarna och i städerna. Den enade, renade och förkrossade förbönen för vår stad (våra städer) och vår nation kommer att utlösa den folkväckelse vi alla längtar efter, men då måste vi lyssna in det profetiska tilltalet från vår Herre gällande manligt & kvinnligt. Vi måste ha en helhetssyn på Bibeln i dessa sista dagar.

Gud längtar efter att se ödmjuka kristna som sätter andra före sig själv. Han längtar efter och vill se en pånyttfödd, enad, karismatisk och bedjande församling som kommer att skaka om vårt samhälle! Jesus tror jag bokstavligen väntar just nu att hans ord om kristen enhet i Joh. 17:20-21 skall gå i uppfyllelse. Vi måste som Paulus säger lära oss att arbeta sida vid sida för att fullgöra missionsbefallningen enl. Matt. 28:18-20 och påskynda Jesu ankomst. Samtidigt måste vi vara vaksamma mot falsk ekumenik. När Bibeln talar om enhet talar den enbart om enhet mellan människor som står under Jesu auktoritet, Ordets auktoritet och den verkliga enheten sker ofta när man söker den levande Gud och ber tillsamman för städer och nationer. Detta kan inte dröja längre! Vi ber om en mäktig bönens Ande över allt Guds folk, över kvinnor och män som förstår tidens allvar. Vi har en kamp att utkämpa, men inte mot människor, utan mot furstar och väldigheter i himlarymderna, enl. Efesierbrevet kap 6:10-18.

Ett exempel som klart visade mig många av dessa exempel på männens brister i ledarskapssituationer hände när jag under mitten av åttiotalet lärde känna en kvinnlig etablerad och erfaren missionär som hade starka gåvor i lärartjänst, själavård och ledarskap. Hon var respekterad för detta som missionär, men när hon återvände till Sverige blev hon inte alls accepterad och bekräftad i sina gåvor. En dag tog dock ledarskapet sitt förnuft till fånga och missionären fick predika i den församlingen som jag då tillhörde. Det blev en helt underbar Gudstjänst med en profetisk och andefylld förkunnelse. Kvinnans kapacitet översteg vida de två pastorer som då var anställda i församlingen. När jag hörde budskapet och fick se den förkrossade reaktionen från församlingens medlemmar insåg jag mer än tidigare vilken kraft och vilka resurser som Gud tilldelat kvinnan. Idag tjänstgör denna kvinna både som pastor/ församlings-föreståndare, själavårdare och missionär. Det tog några år, men till slut kunde man inte förneka kvinnans funktion i undervisningen, själavården och i ledarskapet. Även blinda ledare kan till slut vakna upp, tack och lov!

Jag vill sluta med att berätta om en händelse som hände alldeles nyligen. Vi hade kallat en erfaren pastor/ föreståndare och missionär till vår församling för en helg kring internationell solidaritet, en helg av undervisning kring ledarskap och hur man på ett effektiv sätt bygger en internationell församling. Då ställde jag personligen en fråga hur den lokalförsamling i Stockholm som han var anställd i hanterade sitt ledarskap. Fanns det rum för både män och kvinnor? Svaret blev från den kallade pastorn - citat: "Mina bästa män är kvinnor" han citerade frälsningsarmén grundare William Booth som lär ha sagt så. Kanske är det så att Guds bästa män ÄR kvinnor? Hoppas vi snart inser att det med stor sannolikhet kan vara så i våra församlingar och kyrkor.

Textbearbetning av Hans Andrén, 2002-11-16, Uppdaterat 2023-03-28