Jesu syn på Bibeln, GT och NT

Historisk Kontext (omgivning-sammanhang)

Författarens syfte med evangeliet är att det skall framstå, som en förbindelselänk mellan Gamla Testamentet - GT och Nya Testamentet - NT. Han vill med hjälp av citat från GT:s profetböcker bevisa, att Jesus från Nasaret är judarnas utlovade Messias. Författaren som troligtvis är aposteln Matteus vänder sig alltså främst till en judekristen målgrupp. Evangeliet, som från början hade en arameisk talkälla (Q) plus Markusevangeliet, som grund, skrevs någon gång kring perioden 65 - e. Kr. Det övergripande temat är Jesu person och verk. Författaren förebrår judarna, att dom inte mottagit Messias, som sin frälsare.

Närkontext

I Matteusevangeliet kan man urskilja sex större tal. Matt. 5:17-20 (Jesus och lagen) ingår i 1:a talet, den s.k. Bergspredikan. Dessa versar kan indelas i två delar: vers 17 - 18, Kristus och lagen och vers 19 - 20, den kristne och lagen. Matt. 5:17-48 utpekas som en av de viktigaste texterna i hela NT och är samtidigt kärnan i Bergspredikan. I dom s.k. antiteserna vers 21 - 48 skärper Jesus lagens bud och gör en klar markering gentemot den rådande utläggningen av GT. Mot lagens gudomliga auktoritet sätter Jesus upp sin egen ( tesen - "Ni har hört", följs av antitesen - "men jag säger er" ). Jesus ger därmed den gudomliga uppenbarelsen ett nytt djup och en ny klarhet. Grundförutsättningen är att det fodras en rättfärdighet, som överträffar de skriftlärdas och fariséernas. Anspråken förs från det yttre lagiska hållandet av buden, till människans inre och förtydligas. Avsnittet Jesus och lagen utgör en bakgrund till dessa 5 antiteser. I detta avsnitt understryker Jesus, att han inte har kommit för att upphäva lagen och profeterna, utan ... han har kommit för att stadfästa och uppfylla GT.

Budskapet om att Guds rike är nära och saligprisningarna bildar bakgrund och förklarar Bergspredikans budskap. Matt. 5:3-16, som föregår avsnittet Jesus och lagen, talar om Gudsrikets medborgare. Vers 3 - 12 talar om vad de troende är i sig själva (saligprisningarna) och vers 13 - 16 vad de är i världen (salt=rättfärdiga, ljus=upplysta). Bergspredikan är alltså lärjunga- undervisning som riktar sig till nya förbundets folk. Bergspredikan börjar alltså med att Jesus tillsäger de fattiga i Anden Guds rike och prisar dem saliga och den slutar med att bara den som handlar efter Jesu Ord och gör hans himmelska Faders vilja, blir bestående i domen och ingår i livet. Bergspredikans tema är alltså först och främst Gudsrikets rättfärdighet. Innehållet i antiteserna sammanfattas i vers 48. Formuleringen anknyter till 3 Mos. 19:2, där det heter, att Israel skall vara heligt, liksom Gud är helig. Jesus sammanfattar alltså sina ord med anspråk på fullkomlighet, vilket i detta sammanhang knappast betyder syndfri eller felfri, utan att människan lever i en hel och odelad överlåtelse till Gud, utan reservation eller någon form av kompromiss.

Verstolkning av Matt. 5:17 - 20

V. 17 - Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla (fullborda).

Det finns ingen direkt motsättning mellan Jesu lära och GT. Nyckeln till vers 17 är att Jesus ger den gudomliga uppenbarelsen i GT en ny innebärd och uppenbarar det fulla djupet i den. Jesus har inte kommit för att upphäva lagen och profeterna (GT). Han har istället kommet för att uppfylla och ge den en verklig mening. Det grekiska verbet plerosai betyder bokstavligt, "att fylla" och indikerar, att Kristus inte avskaffar något, utan lägger till. Det var en vanlig rabbinsk förväntan, att den kommande Messias skulle ge en fullkomlig utläggning av lagen. Jesus kom alltså för att fullborda det Gud lovat, i det gamla förbundet, i Gamla Testamentet. Jesus var den skrifterna pekade fram emot. När Jesus dog på korset fick hela det cermoniella offersystemet i GT, både prästtjänsten och offren sin perfekta fullbordan, i Jesu person. Temat i Bergspredikan är rättfärdighet, i både yttre och inre bemärkelse. Jesus var född under lagen och var förutbestämd, att uppfylla all rättfärdighet, Matt. 3:15a, Rom. 3:21-22. Därför kunde han ta lagens bestraffning (över synden=brott mot Guds lagar) på sig, som syndares ställföreträdare.

Lagen var här en självklar bakgrund där Gud hade uppenbarat sin vilja och sin helighet. Människan måste lära sig skillnaden mellan rätt och fel (de 10 budorden var lagens grund och innersta väsen) och samtidigt förstå sin mänskliga oförmåga, att följa lagen. Lagen blev alltså given för att avslöja och fördöma synden. Lagen kunde inte frälsa från synd. Den skrivna lagen den s.k. "Tora" utökades med en muntlig "de äldstes stadgar" som var en utläggning av lagen. Omkring år 250 e.Kr. blev sedan denna utläggning lag i sig, ett komplement till lagen i GT. När sedan de skriftlärde hade samlat och kodifierat alla de traditioner som vuxit fram för att förklara och utlägga lagen växte lagen ytterligare. Denna utökade lag fick namnet "Mishna" och innehöll 63 avhandlingar på olika områden i lagen (ca 800 sidor text). Senare utökades Mishna med ytterligare traditionsmaterial som benämndes "Gemara". Tillsammans kallades Mishna och Gemara för "Talmud" (lära). Det fanns 2 olika uppsättningar av Talmud; dels Jerusalem-Talmud, som består av 12 tryckta volymer och dels Babyloniska-Talmud, som består av 60 tryckta volymer (färdigställda på 400-talet e.Kr.). Talmud hade två beståndsdelar, dels "Halaka", lagbuden, föreskrifter för kult och liv, dels "Haggada", berättande partier som rymmer ett rikt legendmaterial.

Det var denna muntliga lag, som senare fick namnet Mishna, som de skriftlärda och fariséerna försökte följa i detalj, och dom menade sig bl.a. genom dessa gärningar vara rättfärdiga inför Gud. Detta innebar inte att de skriftlärde eller fariséerna inte vördade lagen i GT, men dom följde den däremot utan att deras hjärtan var med. Eller med andra ord, den inre överlåtelsen var inte hel och odelad inför Gud. Dom hade inte förstått det viktigaste i GT; kärleksbuden. Det var denna inställning som Jesus reagerade så starkt emot och fördömde, inte den ursprungliga lagen i sig. Bara Jesus kunde frälsa och befria människan från syndens makt. Detta kunde lagen inte åstakomma.

Det är även viktigt att säga att GT:s uppenbarelseskrifter inte representerar en lagreligion. Abrahamförbundet var av samma evangeliska art och troslydnadsstruktur som Jesusförbundet. Att de rättfärdiga skall leva genom tro kan vi upptäcka i både GT och NT (GT - 1 Mos. 15:6, Hab. 2:4 och NT - Rom. 1:17, Gal 3:6 och Hebr. 11). Jesu syfte var alltså att åstakomma rättfärdighet hos människan, genom att göra det omöjliga mänskligt sätt, att själv uppfylla lagen och sedan ge människan ¨ möjlighet, att ta emot Jesu rättfärdighet av nåd. Bergspredikan är alltså ett uttryck för livslagarna i Guds Rike. Jesu lärjungar skall i hans efterföljd hålla denna Messiaslag och leva genom den. Nåden förverkligar alltså och uppfyller lagen, i den som tror, Rom. 8:4. Det nya bud som Jesus ger, kärleksbudet, är just sammanfattningen av allt det som Gud tidigare hade sagt i GT; "Du skall älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv", Mark. 12:29-31.

V. 18 - Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte den minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.

"Tills allt har skett" ... Vad kan Jesus ha avsett med detta uttalande? I Matt. 24:35 säger Jesus: "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå". Lagen kommer alltså att gå under först efter världens undergång om den någonsin kommer att upphöra att gälla. Inget vad Gud gör och ger är obetydligt. Den minsta bokstav eller prick har ett värde i lagen. Med dessa uttalande är det högst troligt att Jesus vill påvisa med vilken noggranhet den muntliga traderingen (från mun till mun) av "Lagen" genomgått genom historien även innan den första gången blev nedskriven. De troende judarna kunde inte utesluta den minsta prick eller streck vid traderingsförfarandet.

V. 19 - Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

Denna vers är åter en påminnelse om lagens förgänglighet så länge världen består. Det finns personer som tror att Jesus gick emot den gammaltestamentliga lagen. Man pekar på olika saker. Jesus observerade t.ex. inte vissa reningslagar och han helade sjuka på sabbaten etc. Men man måste här hålla isär begreppen. Judarna använde ordet Lag på 4 olika sätt; 1.) Dom kunde mena de 10 budorden, 2.) dom kunde mena de 5 Moseböckerna, 3.) dom kunde mena Lagen och profeterna, vilket avsåg hela GT samt 4.) dom kunde mena den muntliga lagen den s.k. "äldstes stadgar", som senare i skriftlig form kallades Mishna. Skrifterna i Mishna var klara ca 250 e.Kr. Den muntliga lagen innehöll fariséernas coh de skriftlärde regler för livets alla tänkbara situationer. Denna lag var en kommentar till GT - Gamla Testamentet, vilken så småningom blev viktigare än lagen i sig själv. Den muntliga lagen var indelad i 613 bud, 248 av dessa betraktades som positiva och 365 som negativa.

Fariséerna och de skriftlärda diskuterade ständigt vilka bud man skulle betrakta som viktigast. Detta kunde rent praktiskt få den konsekvensen att bud i den GT:liga Lagen åsidosattes gentemot den muntliga lagens bud. Detta förhållande medförde att Jesus fördömde den muntliga lagen fullständigt p.g.a. hans lojalitet mot GT. Inte ett enda av buden fick upphävas i GT, men det fanns också ett annat problem. Fariséerna och de skriftlärdas vilja att i detalj följa GT och den muntliga lagen hade medfört, att deras hjärtan inte var med i deras handlingar. Dom hade glömt att den verkliga Lagen i GT kunde sammanfattas i kärleksbuden: "Du skall älska Herren din Gud ... och Du skall älska din nästa som dig själv", Mark 12:29-31. Ordet himmelriket är synonymt med Guds rike. Matteus använder ordet himmelriket med hänsyn till judarna, vilka undvek att nämna Guds namn, p.g.a. deras respekt för Guds helighet och hands heliga namn JHVH. Budskapet om att Guds rike eller Himmelriket är nära, är själva kärnan i Jesu förkunnelse.

V. 20 - Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdes och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

De skriftlärde och fariséerna hänvisade till en yttre rättfärdighet, men Jesus skärper lagens bud till en inre rättfärdighet, där sinnena och motiven också skulle vara rättfärdiga. För Herren ser till hjärtat, Luk. 16:15. Detta var den nya hjärtats rättfärdighet, som profeterna i GT förebådat. Lagen är inte längre skriven på stentavlor, utan skriven i våra hjärtan, genom den helige Andes ständiga och alltmer ökande påverkan, Rom. 8:26-39. Stenhjärtat skulle nu bytas ut mot ett hjärta av kött och blod, ett levande kärleksfullt och barmhärtigt hjärta, Jer. 31:33, Hes. 36:27.

Guds två löften, att lägga sin lag i våra hjärtan och låta den helige Ande ta sin boning i oss sammanfaller här. Vi kan alltså som pånyttfödda kristna inte undvika att Guds Ande skriver sin lag i våra hjärtan. Den levande tron måste dock bevaras. Här är vår vilja avgörande. Vi måste aktivt söka Guds vilja och samtidigt vila i vår överlåtelse och vara beroende av den helige Andes dagliga hjälp och kraft. Utan den Helige Ande kan vi inte göra någonting. Vi har ett underbart löfte i Rom. 8:29. Gud har i förväg utvalt oss och bestämt oss till att formas efter sin avbild. Lydnad i Jesu efterföljd hör alltså till rättfärdigheten och är ett tecken på den. När vi nu gjorts fria från synden, genom tron på Jesus Kristus, att han dog för våra synder är vi nu istället slavar åt Gud och frukten vi skördar är evigt liv. Förut var vi slavar under synden, men Gud vare tack nu tjänar vi Jesus Kristus istället, genom den helige Andes kraft.

Den avgörande skillnaden mellan fariseism och Jesu undervisning är att i det första fallet kunde någon känna, att han uppnått fullhet och kunde stå i templet och tacka Gud för att han inte var som andra. Här fanns en egenrättfärdighet som är djupt oevangelisk. I det andra fallet däremot kunde man aldrig känna att man uppnått fullhet. Man visste att man var rättfärdig objektivt och samtidigt rent subjektivt en syndare som håller på att bli alltmer lik Jesus genom Andens dagliga omformande av vår karaktär. Det första exemplet skapade den perfekta fariséen och det andra den kärleksfulla människan.

Syntes - försök till sammanfattning.

Jesus har inte avskaffat Lagen i Gamla Testamentet, utan istället gett den gudomliga uppenbarelsen ett nytt djup och en ny klarhet. Lagen blev given för att avslöja och fördöma synden i människan. Jesus lämnade sin plats i himmelens härlighet sittande på Gud Faderns högra sida. Han blev människa och tog sin boning ibland oss, i syndig kötts gestalt och blev såsom en av oss. Jesu uppdrag var att vara född under lagen och han var förutbestämd till att uppfylla all rättfärdighet, Matt. 3:15a, Rom. 3:21-22. Det som var omöjligt för människorna, att hålla lagen, i inre och yttre mening, det gjorde Gud när han sände Jesus Kristus för att uppfylla lagen. Jesus blev aldrig dömd av lagen p.g.a. någon synd. Han blev frestad i allt dock utan synd. Jesus föll aldrig för synden eller i synd, Joh. 8:46a. Därför kunde han åstakomma rättfärdighet hos människan, genom att själv uppfylla lagens krav och ge människan möjlighet, att ta emot Jesu rättfärdighet av bara nåd, genom tron på honom, 1 Petr. 1:18-20. Ingen kan komma till Gud Fadern utom genom Sonen. Älskar vi Jesus kan vi alltså älska Guds givna lag i Gamla Testamentet, men nu är vi inte längre slavar under lagen utan istället slavar under nåden.

Försök till slutförståelse av texten.

Bergspredikans budskap innehåller något nytt, men ändå något mycket gammalt. Mycket av kärnan i Jesu förkunnelse finns i Bergspredikan. Här skärper Jesus lagens krav på rättfärdighet till det yttersta, Matt. 5:48. Han ville visa att det var omöjligt för människan att frälsa, rädda sig själv genom att följa Lagen. Det måste till något större. Någon som kunde hålla hela lagen. Därför beslöt Gudomen - Fadern, Sonen och den Helige Ande, att Jesus Guds Son skulle lämna himmelens härlighet och bli människa. Han skulle växa upp i en vanlig familj i Nasaret i Galiléen och ha både bröder och systrar. I synagogan i Nasaret och i Jesu hem fick han en fullständig förståelse för hela Gamla Testamentet. Han såg att skrifterna i hela GT vittnade om honom. Det var i dessa texter han hade hämtat mycket av sin kolossala vishet.

Jesus var både en judisk man och samtidigt Gud fullt ut. Han var fullständig lojal mot Gamla Testamentet, där kärnan var de 10 budorden som gav uttryck för Gud Faderns eviga vilja. Men det fanns ett allvarligt problem med Lagen, den kunde inte helt fullt frälsa från synden. Det fanns ingen människa som kunde leva upp till den, i inre och yttre bemärkelse. Därför måste Jesus, den helige och syndfrie komma till vår jord för att uppfylla all rättfärdighet, i människans ställe. Genom Jesu försoningsverk på korset kunde kontakten mellan Gud och människan återställas, som den var INNAN syndafallet. En helig Gud kunde ju inte förenas med syndare. Jesus blev en levande bro mellan människan och Gud.

Kärlekstanken som Jesus driver till det yttersta i Bergspredikan, är just de förväntningar Jesus har på sina lärjungar. Var fullkomliga, liksom eder Fader i himlen är fullkomlig, Matt. 5:48.

Lagen ställer människan inför sin egen kraft och uppmanar henne, att satsa sitt yttersta för att försöka följa lagen. Evangeliet däremot ställer människan inför erbjudandet och möjligheten, att ta emot Guds gåva och kallar henne, att tro på, bekänna Jesus inför människor och följa honom, Jesus Kristus, den uppståndne och levande frälsaren, räddaren och befriaren. Allt Jesus gör sker genom och i den Helige Andes kraft. Även vi människor uppmanas att göra som Jesus, bota de sjuka och befria de fångna, men det är bara de fattiga i anden och de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, som den helige Ande kan leda till en allt större fullkomlighet. Guds rike är nära och håller på att bryta in i tiden alltmer dag för dag genom Jesu lärjungars närvaro på jorden, genom Guds församling på jorden. Genom att lyda missionsbefallningen i Matt. 28 kan vi förkorta tiden till och påverka Jesu återkomst till jorden. Denna gång kommer han inte som ett litet barn, för att växa upp till en man i Nasaret och dö för våra synder. Snart kommer han till jorden som konungarnas konung och herrarnas HERRE - som Guds MESSIAS. Alla knän måste då böja sig för Jesus och varje tunga skall då ge honom den hyllning han förtjänar som jordens verkliga konung.

Av Hans Andrén, 2005-05-29.