Helandets mysterium


 

Inledning/ vittnesbörd


När man talar om Jesu helande kraft som förmår bota de sjuka måste man ju i ärlighetens namn säga att detta tal om helande är främmande för den naturliga människan. En människa som inte har en tro på Jesus, som inte upplevt pånyttfödelsen under kan inte tro på gudomligt helande eller kanske i bästa fall har mycket svårt för att tro på ett gudomligt helande.

När man däremot är en bekännande kristen som upplevt en levande tro på Jesus Kristus, upplevt pånyttfödelsen under är tanken på gudomligt helande inte lika främmande. Gud har skapat allting och allt hålls samman i honom. Varför skulle då Gud ha svårt att göra en sjuk människa frisk? Givetvis kan han det och han göra det hela tiden bara vi öppnar våra ögon.

Sommaren 1979 hade jag som delar detta vittnesbörd varit kristen ca. 1 år. Vid denna tid hade jag själv varit med om ganska många gudomliga under och förstod att Gud kan göra vad han vill, men ändå hade jag svårt att ta till mig att Gud kunde bota sjuka genom handpåläggning och bön av kristna människor. Att Gud direkt kunde hela var ok, men att han använde människor på ett så direkt sätt som redskap var lite svårare att förstå. Under en kristen konferens i Timmersdala i Västergötland där man bad för sjuka höjde jag min hand och frågade konferensledningen om jag kunde vara med framme på podiet när man bad för sjuka. Det fick jag! Under detta möte skulle dom be för en ung man som jag visste kom från Linnéahuset i Göteborg. Ett av hans ben var flera cm kortare än det andra, vilket gjorde att han var tvungen att ha ett mycket kraftigt inlägg i sin ena sko och en specialklack för att höfter och rygg inte skulle ta skada.

Här får du följa händelseförloppet ... Dom sätter grabben på en stol med rak rygg och sätter fram en stol till, där hans båda ben placeras. Eftersom ryggen är fixerad vid stol 1 och båda hans ben är rakt utsträckta på stol 2 ser man tydligt att ena benet är betydligt kortare än det andra. Jag ber att få se på när man ber för hans ben. Under förbönen med handpåläggning, där två personer börjar be intensivt och fokuserar bönen kring det kortare benet börjar benet att växa ut inför mina ögon. Det blev en glädjechock både för mig och för pojken som man bad för. Nästa dag frågade jag honom hur han kände det under förbönen. Han berättade då att det var som om en jättelik hand drog ut benet. Den dagen hade han kraftig växtvärk och detta fortsatte de närmaste dagarna. Under 3:e dagen började värken att släppa och han kunde gå helt normalt. Båda benen var nu lika långa.

För mig personligen blev detta en nyttig erfarenhet. Sedan dess har jag inte tvivlat på Guds möjligheter att bota sjuka genom människors förbön med handpåläggning. Gud kan visserligen bota direkt utan människors hjälp, men det vanligaste är att han gör det genom just människor. Sedan denna händelse har jag upprepade gånger själv tagit emot helande och även förmedlat helande till kroppen. Gud kan hela och han helar, men han gör det inte alltid direkt utan ibland kan det ta lite eller en längre tid. Det är oerhört viktigt att vi människor inte tvivlar på grundkunskapen om att Gud vill hela våra sjukdomar. Jesus bar nämnligen din och min sjukdom på korset. När vi ber för människor med handpåläggning händer det alltid något. Min erfarenhet är att Gud ibland helar under en process med upprepad förbön och detta kan pågå under en kortare eller en längre tid.

Ibland händer det också att han helar direkt i samband med förbönen under handpåläggning. Under de senare åren har jag också uppmärksammat att erfarna förebedjare som har helandets gåva befaller sjukdomar eller sjukdomsandar att lämna en person. Just detta moment att befalla sjukdomar att ge vika eller lämna kan kännas främmande för en oerfaren förebedjare, men för de erfarna verkar detta inte vara fel eller främmande. Jesus har gett församlingen och de troende mandat att göra det han gjorde, när han gick på jorden och detta innefattade även botandet av sjukdomar. Många gånger befallde just Jesus att sjukdomar eller sjukdomsmakter skulle lämna en människa. Genom Jesu befallande ord blev människorna befriade till både ande, kropp och själ. Detta har han nu delegerat till sina efterföljare, till de som tror på Jesus och som är hans lärjungar.

Sedan finns det en okänd faktor och den handlar om Guds vilja. Vi kan inte tvinga Gud till någonting. Bara Gud kan hela en människa från sjukdomar och det gör han med rätt person och i rätt tid. Det finns alltså en annan aspekt av helandet som vi människor inte kan kontrollera. Gud är den suveräne Guden och han vet alltid vad han gör. När tiden var inne gjorde Gud det och det står det i Bibeln. Och precis så är det även med helandet. När tiden är inne helar Gud. Han vill och kan göra det, men frågan är om det är det bästa för människan, i alla lägen. Gud vill framför allt hela människan andligt.

Du måste födas på nytt sa Jesus till den gudfruktige Nikodemus i deras nattsamtal i Jerusalem, födas av vatten och ande. När det gäller detta vill Gud alltid hela och befria och han gör det i det ögonblick som människan vänder om till Gud och bekänner sina egna synder.


Sammanfattning av Francis MacNutt klassiker:"Helandets mysterium"


Francis berättar redan i inledningen av boken att han vill visa på Jesu helande kraft, som förmår bota de sjuka. Tonvikten i boken ligger på det fysiska helandet. Han menar att vi måste få del av Jesu kraft för att kunna förvandlas. Enbart undervisning och predikan kan inte förvandla människor. Synden har fått ett så kraftigt grepp om mänskligheten att alla människor är sårade på ett eller annat sätt. Människan klarar inte av att i egen kraft göra sig fri. Hon är i desperat hjälp av en räddare, en hjälpare. Mänskligheten har blivit slav under synden och lider kontinuerligt av syndafallets konsekvenser. Hon kan inte förstå, att hon handlar som hon gör, hon gör ju vad hon inte vill och det hon hatar, det gör hon. Arvssynden är en skrämmande verklighet. Människan har också att kämpa med sitt förflutna och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

I alla tider har människor frågat sig vad det onda kommer ifrån och varför det finns. Men det som är avgörande är hur Gud har tagit itu med ondskan. Jesus är den som har kommit och befriat mänskligheten från syndens dödande grepp. Gud är den som har makt att hjälpa varje enskild människa och hela alla former av personlighets-nedbrytande sjukdomar. I Markus evangelium står det om hur mängder av människor kom till Jesus och sökte helande. Det är först här, i kontakt med Jesus, som vi kan göra Guds vilja och förmedla Guds helande till människor.

Francius MacNutt uppmanar de troende att börja be för sjuka, eller att vara tillsammans med någon som gör det. Detta för att skaffa sig erfarenhet av vad som händer. Francis berättar själv hur han beslöt sig för att ge sig ut i tro och började be för sjuka på ett personligt sätt. Han slutade att be allmänt hållna böner och övergick till att be konkret för människor som önskade förbön med handpåläggning.

Tre saker har samverkat och övertygat honom om att vi bör gå in i förbönstjänst:

1. Människans situation kräver ett ingripande.

2. Evangeliet passar in i människans situation.

3. Francis egna erfarenhet.


Sjukdomar kan i vissa fall få människor att tvivla på Guds kärlek och nåd. De undrar många gånger vad som igentligen är Guds vilja. En del kristna, som funderar mycket på det mänskliga lidandet har slutat som ateister, därför att de kristna har predikat att man skall acceptera det onda som Guds vilja. De har inte fått denna undervisning att stämma med Guds kärleksväsen. Men ibland kan en sjukdom leda till något gott understryker Francis, men sjukdom i sig själv är något ont.


Vi behöver tala mer om Guds helande kraft!


Guds högsta önskan är att göra oss hela. Därför behöver vi Guds förvandlande kraft för att bli hela här och nu. Det är djävulen som ytterst står bakom lidandet och sjukdomen, men Gud måste ge honom tillstånd att ha ett inflytande över mänskligheten. Francis tror inte Gud tillåter någon form av lidande, sjukdom eller död drabba oss, utan att han har något gott eller högre syfte med det. Gud är den suveräne och samtidigt den obegriplige. Vi kan inte begränsa Gud med våra mänskliga tankar. Francis betonar att sjukdomar oftast inte är orsakade av personliga synder utan en följd av mänsklighetens fallna tillstånd. Jesus har kommit till oss för att befria oss från effekten av detta syndafall. Det är nu församlingens uppgift i Jesu efterföljd, i hans kraft, att hjälpa och befria människor från deras sjukdomar och lidanden. När vi börjar be får vi se Guds kraft i verksamhet och människor får uppleva upprättelse, befrielse och helande.

Francis har konstaterat, i sin helandetjänst att människor i en del fall får vara med om ögonblickliga helanden medan andra blir gradvis helade under en period på t.ex. några månader. Vissa människor tycks det inte hända något alls med under själva förbönen. Faktum är att många då blir helade psykiskt. Den flesta människor blir alltså fysiskt, psykiskt eller känslomässigt berörda under förbönen. Nästan alla upplever bönen mycket positivt och känner Kristi närvaro på ett påtagligt sätt. När det gäller fysiskt helande så är det vanligt att människor inte blir helt friska vid första förbönstillfället, men att de blir bättre, jämför t.ex. Mark. 8:23-25.

Helande måste inte ske omedelbart även om det finns tillfällen när detta sker. Det har visat sig att det vanligtvis behövs fler förbönstillfällen. Ett fysiskt helande är ofta en process som kräver tid. Detta gäller särskilt vid kroniska tillstånd och andra allvarliga sjukdomar som t.ex. cancer. Det är mycket viktigt att be upprepade gånger vid svåra sjukdomstillstånd, dels för att försäkra sig att sjukdomen inte återvänder, dels för att ge den behövande ytterligare kraft och välsignelser. När vi ber mer än en gång för en och samma person behöver vi inte börja om från början varje gång. Vi kan fortsätta den bön vi påbörjat tidigare och be att Jesu liv och helande kraft skall få tränga in i varje cell hos den person vi ber för.

Det går också bra att be i den helige Ande med t.ex. tungomålstalandet gåva. Kom ihåg att det finns en tidsfaktor i de flesta helanden. Den handlar också om att kraften verkar mer eller mindre, att jag har mer eller mindre auktoritet. Därför blir kanske en del av de människor jag ber för inte fullt friska, men deras tillstånd förbättras. Genom förbönen blir alltså människor mer eller mindre bra, sjukdomen kan förbättras gradvis och helandet är ofta en längre process.


Helande genom beröring


Francis har också fått inse hur viktig handpåläggning är vid förbön för sjuka. I början betraktade han handpåläggningen som något sekundärt i förhållande till själva bönen, men han har fått lära sig att själva beröringen också kan vara en bön i sig själv och en bön som har kraft, se t.ex. Mark. 5:28 och Matt 14:35-36. Helandets kraft beror inte alltid på den uttalade bönen. Det är Jesu beröring som i sig själv kan frambringa helandet. Det verkar vanligtvis som Jesus använde sig av både ord och beröring när han befallde sjukdomar att lämna människor. När det gäller helande som förmedlas via beröring så tycks den som står i Guds tjänst vara mer direkt inblandad.

Ofta kan man känna att händerna hettar eller också blir den punkt man ber för varm. Andra gånger känner man en elektrisk ström gå genom kroppen och över till den man ber för. De kristna har del i Guds eget liv, i Faderns, Sonens och den helige Ande som bor i oss. På något sätt kan den energi som deras närvaro i oss alstrar flöda över och förmedlas från den ena personen till den andra genom beröring. Vi har alla områden inom oss där sjukdom, död eller stillestånd råder andligt, fysiskt eller psykiskt sett. Men när en kristen eller en grupp kristna samlas för att be så kan Jesu liv, kärlek och helande kraft överföras till den som är sjuk. Vi får däremot inte bli förvånade om det behövs mer än en bönestund för att bota t.ex. en kronisk sjukdom. Ibland kan det vara rätt att göra anspråk på att vara helt frisk oavsett symptom om Gud har uppenbarat att man skall göra det reda efter första förbönstillfället, men när människor uppmanar alla de ber för att göra det och har det som princip då kan det göra mer skada än nytta.

Det är viktigt att vi inser att helandet ofta är en process. Jesus undervisar om att vi behöver sätta av mycket tid för bön och vara uthålliga i bönen, Luk. 11:9. Tidsfaktorn kan få oss att förlora tron på Guds kraft, men om vi bara är uthålliga och påträngande så kommer bönesvaret, i Guds tid. Det finns också en frestelse i tanken att inte förvänta sig bönesvar om det inte kommer omedelbart. Francis har ofta lagt märke till att ett helande har börjat så kommer ytterligare böner, att leda till ett ännu större tillfrisknande. Francis har undervisat andra i att be genomsyrande böner, han har lärt människor att be för varandras långvariga sjukdomer med uthållighet. Han betonar också att vi inte skall begränsa Guds handlande utan vara öppna för vad Gud vill göra med varje enskild människa. Enligt Francis erfarenhet är det sällsynt att allvarliga sjukdomar försvinner omedelbart även om de som ber har stor erfarenhet, i helandets tjänst. Mindre skador helas däremot snabbare. Francis betonar faran att tro att alla helanden måste ske omedelbart. Det kan ställa till förödelse i både bönegrupper och inom de kristna leden i allmänhet.

Det är däremot tydligt att förbönen med handpåläggning oftast leder till en gradvis förbättring, vilket även kan leda till att olika sjukdomsförlopp stannar upp. Detta är minieffekten. Maxieffekten skulle då vara att förbönen medverkar till ett mer eller mindre omedelbart helande. Ofta sker något mitt emellan. Francis betonar också värdet av en enig kollektiv förbön bland församlingsmedlemmarna. Man skall inte behöva vänta till någon välkänd pastor med helandegåva kommer till församlingen för att ett helande skall kunna ske. Jesus vill nämnligen verka bland allt sitt folk som är hans kropp.

Francis påpekar också att om han ber för någon så frågar han vanligtvis efter en stund om han eller hon känner någonting särskilt hända. Om de då känner att något händer i deras kropp brukar han genom bönen försöka understödja det Gud håller på och gör. Han försöker också ta reda på om möjligt mer exakt vad Gud vill göra, istället för att närma sig den sjuke med sina egna uppfattningar om hur Gud borde arbeta. Hinder för helandeprocessen kan vara ouppgjorde händelser i det förflutna. Personen som är föremål för förbönen måste kanske förlåta vissa människor för att helandeprocessen skall kunna fortsätta.

Jesus talade om de helanden han utförde som "works" istället för under. Efter att ha sett vad genomsyrande bön kan åstakomma har Francis fått en helt ny syn på helandet. När han förr såg någon handikappad brukade han undra om bönen möjligen skulle kunna bota honom, men han visste med sig att chansen att människan ifråga skulle bli botad var mycket liten, även om möjligheten fanns. När han numera ser en sjuk person tänker han på att han har stora chanser att bli frisk eller åtminstone bättre, bara någon vill ta sig tid att sitta hos personen och be.


Av Hans Andrén, 2004-05-30.

Tillbaka till sidans topp. TOO MAIN INDEX

Tillbaka till undervisningsindex.