Simon Andrén döps den 8 dec 2002 i Korskyrkan Gävle

1 - Simon Andréns dop i Korskyrkan Gävle, 2 - Pappa Hans döper Simon, 3 - Pappa Hans döper Simon, 4 - Pappa Hans döper Simon till "Jesus Kristus", i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.


 

Till Fotoindex. Till Fam Andréns huvudsida.


 

Döpar-rörelsen (Baptismen) en kort historik


De urkristna rötterna och reformationstiden:


Baptismen har judiska rötter och går tillbaks till Johannes döparen som döpte Jesus Kristus, Guds Son och världens frälsare i floden jordan, i Israel. Dopet har alltså jude-kristna rötter. De första kristna döptes genom nedsänkning i vatten. Barndopet praktiserades mer allmänt först på 100-talet e.Kr. Den kristna kyrkan blev stadskyrka på 400-talet under kung Konstantin. Under tiden från 400-talet till 1500-talet var reformarbetet inom kyrkan svagt. Det tog dock fart igen, genom förkunnaren och läraren Calvin. Sedan tog den urkristna baptiströrelsen ökad fart under 1600-talet, mitt i den engelska kyrkans spänningar och utveckling. Det som från början var några få människor som bröt mot den etablerade kyrkan ledde till tillväxt inom baptismen och den var vid 1700-talets början en respekterad faktor i England och Wales. Dess ledare bidrog till teorier och praktiserandet av religionsfrihet och läran om de troendes kyrka. Grundprincipen om vuxendop genom nedsänkning blev symbolen för detta folk som vågade ta Bibelns ord på allvar. Den baptistiska tron spred sig snabbt till andra länder. I Amerika mötte man först motstånd och förföljelse, men trots detta hade man framgång på ett fantastiskt sätt. Idag räknar man med över 40 miljoner baptister i USA och över 500 miljoner baptister, i hela världen. Här har jag inte räknat med andra baptistiska kyrkor som Pingströrelsen, Vineyard, Trosrörelsen etc. som även dom praktiserar vuxendop genom nedsänkning.


Amerikas baptisthistoria:


Till Amerika igen. De baptistiska principerna passade väl in i det amerikanska samhället. Individualism och självbestämmande var en avgörande frihetssträvan. Baptistförkunnarna betonade de personliga ansvaret inför Gud och Jesus Kristus som församlingens huvud. Överallt där det fanns en grupp troende som ville samlas kunde församlingar bildas. Personlig kallelse till att förkunna hade stor betydelse liksom den andliga gåvan att predika och undervisa. De svarta, både slavar och fria attraherades. Många kunde inte läsa eller skriva varför baptisternas betoning av det talade ordet underlättade för de svarta att delta och att själv förkunna. Den fria tillbedjan och sången passade väl det afro-amerikanska temperamentet. De svarta kunde förenas i fria församlingar och man upplevde stark tillväxt. Idag är National Baptist Convention of America, ett s.k. svart samfund med över 10 miljoner medlemmar. De är ett av de största baptistsamfunden i världen. De liksom baptisterna ut över världen satsar idag på mission och evangelisation, som idag sträcker sig ut till alla jordens etniska språkgrupper.

Jesu missionsbefallning går idag in i sin avslutande fas och världens kristna mobliserar sig just nu för att nå ut med evangeliet till jordens 4 hörn, till alla språkgrupper. Jesu återkomst närmar sig snabbt. Är du frälst? Har du tagit emot Jesu till syndernas förlåtelse? Har du döpt dig till Jesus Kristus, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn? Jag uppmanar dig. Försona dig med Gud och var med du med och för Jesus tillbaka till jorden. Han återkommer när vi fullföljt vårt uppdrag att föra ut evangeliet - det glada budskapet till alla folk, stammar och språkgrupper.

Evangeliet till Tyskland, Frankrike och Skandinavien:


År 1834 döptes Johan G Oncken och efter detta växte baptistförsamlingar fram i Tyskland, Frankrike, Skandinavien och Sydeuropa. Den 21 september 1848 hålls den första baptistiska dopförrättningen i Sverige och den första baptistförsamlingen bildades. Brittiska och Amerikanska baptister fastslog vid 1800-talets slut att missionsarbetet var ett viktigt gemensamt ansvar. Genom frivilligorganisationer sändes förkunnare, bibelöversättare och sjukvårdare ut. Först till Indien, sen också till Burma, Kina, Japan och Afrika. Överallt bildades och växte baptistförsamlingar. Till och med i Sydamerika, där den romerska katolska kyrkan var stadskyrka nåddes framgångar. Det man byggt upp i alla de sju kontinenterna var inte bara kyrkor och församlingar, utan också skolor, universitet, sjukhus och förlagsverksamhet. Från en ringa början hade det folk som kallades baptister trots motstånd och förföljelse haft en enorm tillväxt och utvecklats mycket framgångsrikt. De berörde nu hela världen med sin tro, sin övertygelse att Jesus verkligen var världen frälsare och att följa honom innebar att i tro ta emot syndernas förlåtelse och låta döpa sig till Kristus, genom nedsänkning i vatten. Mycket av orsaken till deras fantastiska framgångar bottnade främst i deras känsla för människans frihet att själva tänka, reflektera och handla.


5 huvudpunkter som alltid har varit viktiga för baptisterna:


1.) Bibeln - den yttersta auktoriteten; Den Heliga skrift är den enda tillräckliga och säkra måttstocken vad gäller all kunskap som leder till frälsning, tro och lydnad.


2.) Dopet uppfattar baptisten som en radikal handling; Troendedopet var inte ett obetydligt steg att ta för baptisterna under 1600-talet. Man bröt med en 1.300 årig tradition inom kyrkan. Varför var det då så impopulärt? Jo, barndopet var riktigt för alla på den tiden. För den enskilde betydde det ett kristet namn och upptagande i familjens och samhällets gemenskap. För kyrkan innebar barndopet en ny medlem som skulle omfatta och lyda dess lära samt stödja kyrkan ekonomiskt. Baptisterna såg inget skriftstöd i Bibeln för barndopet och man hade inget behov av att på detta sätt underordna sig kyrkans makt och auktoritet. Den troendes dop genom nedsänkning var för baptisterna en bekännelse av tron på Jesus Kristus som frälsare och en symbol för död, begravning och uppståndelse. Dopet var frivilligt och helt personligt, byggt på ett eget beslut, ett offentligt vittnesbörd om tron på Jesus Kristus, som bruket var i den urkristna församlingens liv.


3.) Den lokala församlingens självständighet; Varje individuell församling har fullständig rätt och auktoritet från Jesus Kristus, att administrera allt det som är förordnat i evangeliet, utrustad med tjänare med rätt att ta emot och utestänga, men också till att utvälja egna tjänare och att leda församlingen oberoende av andra församlingar.


4.) Förkunnelse och evangelisation; Om den kristna tjänsten har det blivit sagt, att det är att predika evangeliet eller att visa på Guds fria nåd genom Jesus Kristus, som enda vägen för en syndare att nå frälsningen. Detta är tveklöst sant - och om detta inte är ledstjärnan i vår tjänst är det bättre att vi är vad som helst annat än förkunnare. Ve oss om vi inte predikar evangeliet! Det kan ej förnekas att apostlarna förkunnade evangeliet. Ja, de varnade och tillrättavisade syndare, att omvända sig så att deras synder blev utplånade.


5.) Kyrkans frihet från staten; Religionen måste alltid vara en sak mellan Gud och individen. Ingen människa kan bli medlem i ett religiöst sammanhang, genom tvång eller utan samtycke. Inte heller kan staten som inte är en religiös institution ha någon rätt att styra i religionen.


Textbearbetning av Hans Andrén, 2003-07-12.


Till Undervisningsindex. Till Fam Andréns huvudsida.

Tillbaka till sidans topp.