Nattvarden som sakrament

Inledning

Nattvarden har sitt ursprung i Jesus själv, i hans försoning på Golgata kors. Nattvarden hölls första gången troligen på Sionsberget i Jerusalem på skärtorsdagen dagen innan Jesus dog för våra synder. Markus 13:22: "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." När de sedan hade sjungit alla lovsångerna, Psaltaren 113-118 gick de ner för Sionsberget och korsade bäcket Kidron och kom så till Getsemane Örtagård på Olivberget (Oljeberget).

Anledningen till att vi firar nattvard, är att Jesus själv har befallt oss att göra det, Luk. 22:19. Nattvarden var ursprungligen något centralt i gudstjänsten. Nattvarden speglar den enhet som skall finnas mellan Kristus och församlingen och mellan de troende. Här kan det vara bra att uppmärksamma att Jesu översteprästerliga förbön i Joh. 17 sker i samband med att nattvarden 1:a gången instiftades. I Joh. 17:21 kan vi läsa: "Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig."

Man kan fråga sig när Jesus skall få bönesvar? Nu har det gått två tusen år och ändå är många lokala församlingar inte mer enade än Korintförsamlingen som inte hade något att berömma sig av. Paulus ord i 1 Kor. 1:12-13: "Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus". Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? Nattvardsmåltiden är alltså en gemenskaps-måltid med ett berättigat krav på Andens enhet, inte bara i den lokala församlingen utan på varje ort i Sverige. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till En kropp. I 1 Kor. 12:12 - 13:7. Här handlar det inte om formell ekumenik utan Andens ekumenik, där ledarna i de olika lokala församlingarna står under Jesu, Ordet auktoritet och lever i förkrosselse och ödmjukhet gentemot varandra som det står i 1 Kor. 12:21:"Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte."

I Guds församling skall inte finnas några kotterier, en klubb för inbördes beundran, där vissa människor håller ihop, utan istället är de tänkt att de sociala rangskillnaderna skall utjämnas. Nattvarden är en gemenskap mellan troende och mellan de troende och Kristus. När detta fungerar blir det ett vittnesbörd ut mot samhället som göra att människor lättare kan ta emot de goda nyheterna i evangeliet. Trots Knutby finns det hopp för Svensk kristenhet. En tätt gemenskap är inte fel bara den inte blir isolerad och inte lever i ohelighet och synd. Gud är helig därför skall vi kristna leva ett heligt liv i Guds efterföljd.

Tacksägelsemotivet

Vi får tacka Gud för allt han gjort för dig och mig, för oss alla på korset, när Jesus gav oss sitt liv. En mycket stark nattvardstext finns i Joh. 6:54-56: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom."

Förlåtelsemotivet

Vi får komma med vår synd och skuld till Gud. Jesu försoningsverk gäller dig och mig. Den finns ingen fördömmelse för den som är i Jesus Kristus (tror på honom), Rom. 8:1. Sakramentet förmedlar inte automatisk syndaförlåtelse, utan din synd måste bekännas. I nattvarden lägger vi av oss all nöd och vånda på Kristus.

Åminnelsemotivet

Nattvarden är en åminnelsehögtid, där vi minns vad Jesus har gjort för oss, genom sitt föredömliga liv, sin död och uppståndelse. Vi blir delaktiga i Guds frälsningsplan i nattvarden. I åminnelsehögtiden kan vi leva oss in i Jesu försoningsverk. Kristus blir närvarande och man är åter med i det som hände vid Golgata. I nattvarden möter den längtande människan Gud. Vi förs inte bara via tanken och av Anden till Jesus, eller att Jesus kommer till oss, utan i nattvarden sker ett möte. När två individer möts. särskilt två förälskade är båda i röreleseriktning mot varandra.

Hoppets motiv

Vi väntar på Guds rike, där den fullkomliga gemenskapen kommer att finnas. Nattvarden är en försmak till detta och ger oss hopp inför framtiden. Nattvarden uppehåller vår tro, utan väntan, men vi längtar efter att Jesus skall få ett starkare bönesvar när det gäller sin översteprästerliga förbön i Joh. 17 kapitel.

Kärlekens motiv

Såsom Gud har älskat oss, skall vi älska varandra. Nattvarden är kärlekens sakrament, där vi med Kristus som föredöme får lära oss att älska som han, dvs. visa kärlek tillbaka till Kristus, älska hans efterföljare och alla andra människor med Kristi kärlek.

Att mottaga nattvarden på rätt sätt

Ingen människa är värdig inför Gud att fira nattvard. Allt är av nåd. Nattvarden är för dom troende, men man måste ha en rätt attityd till nattvarden. Måltiden bör präglas av försoningstanken och gemenskapen mellan de troende och mellan den troende och Kristus. Om människan inte tar emot brödet och vinet i tro,så är visserligen brödet välsignat genom instiftelseordet, men den välsignelsen kommer mig inte till del utan rinner av mig, som vattnet på en nyvaxad bil.

Barnen och nattvarden

Barn kan vara med och få del av nattvarden till dess dom är så gamla, att dom har upptäckt och kan skilja mellan gott och ont, dvs. ta ställning för evangelie budskap. De små barnen kan deltaga i nattvarden, vilket stärker dom för det kommande vuxna livet. Alla barn som lever i en levande gemenskap med Gud skall givetvis få fira nattvard tillsammans med de vuxna - de som bekänner sin tro på Jesus Kristus. Familjen bör vi värna om. Den är en enhet som måste stödjas och vårdas. Familjen är välkommen att gemensamt ta emot nattvardens gåvor. Detta för att ingen av barnen, i familjen skall känna sig utanför den kristna gemenskapen.

Nattvarden och ekumeniken

Pånyttfödelsen under är det primära för att alla troende, vilket gör att vi kan fira nattvard tillsammans. Jag tror på ett gemensamt nattvardsfirande i konferenser och ekumeniska samlingar. Detta skulle kunna stärka samhörigheten mellan de olika församlingarna, kårerna och kyrkorna. Enheten kan dock aldrig bli en teknisk form för vi är "ett i Kristus". Den verkliga enheten behöver ju inte alltid hålla sig på ett läroplan,utan kan även uttrycka sig på ett andligt plan. Vi kristna är en kropp, genom försoningen, men poängterar olika saker olika starkt. Det är hjärtats positiva inställning till varandra som räknas.

Det regelbundna nattvardsfirandet däremot hör mest hemma i lokalförsamlingen av både praktiska och naturliga skäl. Församlingarna på samma ort som har ett nära samarbete bör däremot kunna fira nattvard tillsammans regelbundet, men ändå inte som den genuina lokalförsamlingen om man nu inte firar sina ordinarie gudstjänsterna i samma lokal.

Av Hans Andrén, 2004-06-12.